Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade och godståg af en panna, insatt i en resgodsvagn, genom en
rörledning till vagnarna. Sedan ångan passerat rörledningen å tågets sista vagn,
utströmmar den i fria luften. Den värme, som ångan under sin väg genom
vagnarnas rörledningar afgifver, öfverföres till luften i kupeerna. Olika sätt
härför hafva tillämpats under olika tidsperioder. Vid den år 1871 å statens
järnvägar införda ångvärmningen, hvilken efter sin uppfinnare J. Haag i
Augsburg kallas den Haagska, voro under sofforna i kupeerna anbragta
liggande cylindrar af slät järnplåt, till hvilka ångan leddes och hvilka
därigenom uppvärmdes, fig. 203. Cylindrarna hade en diameter af 100—150
mm och voro af olika längd, beroende på storleken af den kupé de
skulle uppvärma. De voro fritt upplagda utan något skydd och lagrade i
hållare at gjutjärn ett stycke från golfvet samt hade en mot tilloppsröret
lutande ställning för att hindra kondensationsvattnet att kvarstanna.
Ång-tilledningsröret, som var sträckt under vagnskorgen, var vid vagnsgaflarna
försedt med kranar. Genom att ställa dessa mer eller mindre öppna kunde
ångtillförseln till vagnen i någon mån regleras, men därmed följde olägen-
heten, att ångtillförseln äfven till efterföljande vagnar blef knapp. Man
införde därför försöksvis dubbla ledningar, en s. k. tågledning och en
kupéledning, hvilka vid vagnens buffertplankor voro förenade i en tvåvägskran.
Denna anordning visade sig emellertid snart opraktisk, emedan kranarna
ofta blefvo orätt inställda, sprungo läck, fröso sönder m. m., hvarför man
snart bortlade densamma. Försök gjordes äfven med regleringsventiler på
tilloppsröret till hvaije kupécylinder, men dessa ventiler voro svåra att
hålla i ordning och som de voro placerade under sofforna inträffade, att
vid uppkommande läckor ånga inströmmade i kupeerna och uppskrämde
de resande.
Ehuru detta uppvärmningssätt var betydligt effektivare än den förut
använda metoden med varma sandcylindrar, var det dock behäftadt med många
olägenheter. Uppvärmningen af kupeerna gick mycket långsamt och var
inånga gånger otillräcklig, beroende dels af bristen på cirkulation hos luften
i kupeerna, dels af att intet aflopp fanns för den i värmecylindrarna
befintliga luften, hvilken hindrade ångan att inkomma i desamma och sålunda
försvårade deras uppvärmning. Regleringen af värmen var därjämte
mycket ofullständig, och sönderfrysning af rörledningarna inträffade oflta på
grund af dåligt aflopp för kondensationsvattnet. Då därför af dåvarande
maskiningenjören vid Gäfle—Dala järnväg H. Lilliehöök ett nytt system för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
