Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af järnvägsvagnar är emellertid ett mycket svårlöst problem, ty ofta saknas
den första betingelsen för en god ventilation, nämligen ren luft. Genom
tågets hastighet upphvirflas ofta från banan damm och sand, som medfölja
luften in i kupeerna och åstadkomma obehag, hvartill stenkolsröken från
lokomotivet äfven bidrager. Då marken är betäckt med snö blir
förhållandet bättre, och kan då med de anstalter som å vagnarna finnas vidtagna,
nämligen lufthål under värmeelementen och luftsugare i vagnstaket, en
ganska god ventilation åstadkommas.
209. Takventil af 1897 års modell. Skala 1:8.
4. PERSONVAGNARNAS BELYSNING.
Belysning i personvagnarnas kupeer under de mörkare timmarna af
dygnet torde anses lika oumbärlig som uppvärmning under den kallare årstiden.
Enligt hvad förut nämnts var det först i midten af 1860-talet som vagnarna
började uppvärmas och då endast i I klass. Belysning i kupeerna fanns
däremot redan i statens järnvägars första personvagnar, och icke blott i I utan
äfven i II och III klass. Belysningen utgjordes af rofoljelampor, som voro
placerade i lyktor i vagnarnas tak. För lyktorna var till en början ingen
gemensam modell fastställd. Så föreskref trafikstyrelsen så sent soni år
1868, att från distrikten skulle till styrelsen insändas en lykta af det eller
de slag, som å distrikten befunnits bäst motsvara sitt ändamål, för att
styrelsen skulle komma i tillfälle att bedöma desamma.
Stor sparsamhet var iakttagen i belysningsanordningarna. Endast i I
klass hade hvarje kupé en egen lykta, i II och III klass däremot upplystes
ofta två kupeer af en enda i väggen niellan kupeerna insatt lykta.
Angående lyktornas skötsel utfärdade trafikstyrelsen år 1865 en order
i hvilken föreskrefs, att vissa stationer skulle bestämnias, »hvarest depåer
af taklampor för vagnarna skola hållas i ordning, putsade, brinnande och
färdiga på lämpliga tider, att vid bantågens ankomst insättas i vagnarna».
Vid dessa stationer skulle vidare anställas »kunniga lampputsare, som göras
ansvariga för lampornas vidmakthållande i fullkomlig ordning och
tjänstbar-het». Lamporna skulle vara färdiga en halftinime före tågets ankomst.
I början af 1870-talet ersattes oljelamporna med stearinljus. Denna
ändring medförde en betydlig förenkling i skötseln af belysningen, men i fråga
om effektivitet torde vinsten hafva varit obetydlig. Under de följande 10
åren var emellertid stearinljusbelysningen den enda förekommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
