Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I rörledningen i närheten af lyktorna finnas regleringskranar, genom
hvilka ljuslågorna kunna minskas. Ändamålet härmed är att spara gas, i
det att i sådana kupeer som ej äro upptagna eller i sofvagnskupeer, sedan
de resande gått till hvila, en stark belysning icke är behöflig eller lämplig.
Om gasen leddes direkt från behållarna till lyktorna skulle till följd af
det i behållarna rådande höga trycket jämna lågor i brännarna icke vara
möjliga. Det höga gastrycket måste därför först reduceras. Detta
åstadkommes förmedels en s. k. gasregulator, hvilken är insatt i rörledningen i
närheten af behållarna. Genom denna nedsättes trycket automatiskt i
lämplig grad för att erhålla lugna och stadiga lågor.
För att ytterligare förbättra gasbelysningen har firman Julius Pintsch
under senaste tid gjort försök med att i gaslågorna använda glödstrumpor,
hvarigenom belysningen blir mångdubbelt starkare på samma gång som
gasförbrukningen väsentligt minskas. Försöken hafva gifvit goda resultat,
och har med anledning däraf i två statens järnvägars boggivagnar, en litt.
ABo och en litt. Bos, under år 1906 sådan belysning anordnats för att profvas.
Under de år, som gasbelysning enligt Pintschs system användts vid
statens järnvägar, har denna belysning visat sig synnerligen lättskött, billig och
god och har segerrikt bestått täflingarna med andra belysningsanordningar.
Elektriciteten, som under de senaste decennierna fått så stor användning,
har äfven försökts för tågbelysning å statens järnvägar. År 1891
anordnades sålunda elektrisk belysning i 2 tvåaxliga II klass-vagnar.
Belysningen åstadkoms medels ackumulatorer, som voro placerade i en låda
under vagnsgolfvet. Som laddningen af ackumulatorerna fordrade lång tid,
under hvilken vagnen var afstängd från trafik, och laddningen naturligen
endast kunde företagas på sådana stationer, där tillgång till elektrisk ström
fanns, samt belysningen i öfrigt visade sig dyrbar och obekväm, ledde detta
försök icke till någon vidare följd.
Genom inköpet af de s. k. västkustbanorna år 1896 tillfördes statens
järnvägar åtskilliga personvagnar, i hvilka elektrisk belysning var anordnad.
Äfven här voro ackumulatorer strömkällan, men de voro placerade i en
resgodsvagn och den elektriska strömmen leddes genom kablar till de olika
vagnarna i tåget. Den elektriska belysningen användes å västkustbanorna
under de närmaste åren efter banornas inköp, men då densamma visade
sig synnerligen kostsam och då reservvagnar med elektrisk belysning
saknades samt apparaterna i den för strömalstringen i Hälsingborg anlagda
stationen voro förslitna, beslöt järnvägsstyrelsen att utbyta den elektriska
belysningen i vagnarna mot gasbelysning, hvilket skedde under 1900 och följande år.
Slutligen bör omnämnas, att år 1898 elektrisk belysning enligt Stones
system afprofvades i en boggivagn litt. ABo. Vid detta system
åstadkommes den elektriska strömmen af en under vagnsgolfvet placerad
dynamo-maskin. Denna maskin erhåller sin drifkraft medels en rem från en å ena
vagnsaxeln fast remskifva. Då vagnen sättes i rörelse bringas
dynamoma-skinen att rotera. Den alstrade elektriska strömmen ledes dels till
lamporna dels till under vagnskorgen placerade ackumulatorer, som lämna ström
då vagnen står stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
