Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anordningen, att ånga inslåppes i afloppsröret, och får denna ånga sedan
åter komprimeras och införas i pannan genom regulatorn. Å åtskilliga
lokomotiv litt. C, D, K och G har Chateliers broms anbringats, hvarvid ångan
togs från ventilstället i förarehytten. Detta bromsningssätt, som en tid på
1880-talet var modernt, har likväl senare öfvergifvits.
2. AUTOMATISKA, KONTINUERLIGA BROMSAR.
Som redan i inledningen af kapitlet om bromsanordningar blifvit antydt,
började de automatiska luftbromsarna att införas i böljan af 1880-talet.
Efter ett försök, som under år 1877 gjordes med Westinghouses
tryckluft-broms, men som ej ansågs tillfredsställande, infördes Sanders vakuumbroms,
som levererades af Gebruder Körting i Hannover. År 1882 beställdes af denna
lirma vakuumbromsapparater för 20 lokomotiv och 60 personvagnar,
hvar-jämte genomgångsledning anskaffades för 20 personvagnar. Denna
beställning visar, att man redan då var bestämd för vakuumbromssystemets
införande på snälltågen, hvilkas hastighet man vid denna tid sträfvade att öka.
Tydligt är ju äfven, att trafiksäkerheten fordrar för snabbgående tåg en
snabbare broms än skrufbromsen, hvilken drager lång tid att med full kraft
åtskrufva.
De hufvudfordringar, som en pålitlig och effektiv broms skall uppfylla,
äro nämligen dels att alla bromsar i tåget hastigt och på en gång skola
kunna åtsättas, dels att bromsarna genast och själfverkande skola sättas i
verksamhet, så fort tåget af någon anledning gått isär, eller med andra
ord bromsarna skola vara kontinuerliga och själfverkande (automatiska).
De båda bromssystem, som nu användas å statens järnvägar, nämligen
vakuumbromsen och tryckluftbromsen, uppfylla dessa hufvudfordringar.
Däremot häftade vid den under 1880-talets midt profvade Heberleins
frik-tionsbroms vissa fel i dessa afseenden, hvilket förhållande gjorde att denna
broms ej kom till någon vidsträcktare användning.
HEBERLEINS FRIKTIONSBROMS.
Vid delta slag af bromsar erhålles den bromsande kraften genom friktion,
som uppstår mellan en å vagnsaxeln fastsatt skifva a, fig. 285, och en i en
rörlig ram befintlig rulle b, som vid kringvridning i ena eller andra
riktningen upplindar en kätting c å en särskild kättingrulle d, som åtdrager
bromsmekanismen. Under tågets gång, då bromsning ej påkallas, lyftes
friktionsrullen ifrån skifvan genom en häfstångsanordning och en lina, som
hålles spänd genom å vagnstaken befintliga rullar i förening med ett
vindspel (»haspel»), som skötes af konduktören eller lokomotivföraren.
Allteftersom linan släppes efter mer eller mindre, bromsas hårdare eller mindre
hårdt. Går linan sönder eller släppes helt och hållet, bromsas tåget med
full kraft. För längre tåg måste emellertid vagnarna indelas i grupper, enär
linan af praktiska skäl ej får vara alltför lång. Bromssystemet är sålunda
ej i full bemärkelse genomgående och i det fallet ej automatiskt, om
kopplingen mellan vagnar tillhörande två olika grupper, som ej äro förenade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
