Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning på sått, som af trafikstyrelsen föreslagits. Efter den sålunda förebragta
utredningen fann Kungl. Maj:t år 1879 generalstabschefens underdåniga
framställning icke till något särskildt beslut föranleda.
Emellertid anställdes under hösten 1879 jämförande profbränningar med
torf och med svenska stenkol i en stationär lokomotivpanna uppställd i
Stockholm, hvarvid det visade sig, att 1 kg torf i gynnsamma fall kunde
lämna 4 kg ånga, d. v. s. ungefär hälften af den ångmängd, som alstras af
1 kg goda engelska stenkol under samma förhållanden. Försöken med
svenska stenkol ådagalade, att dessa alstrade 5 I/t ä 5 % kg ånga pr kg
stenkol, således cirka 40 % mera än torfven. Trafikstyrelsen drog af dessa
försök den slutsatsen, att torf måste vara ett olämpligt bränsle för de flesta
lokomotiv, enär pannan icke skulle kunna lämna så mycket ånga, som
maskineriet erfordrade för framförande af så tunga tåg, som svarade mot
lokomotivets största dragkraft. En ökning af lokomotivparken skulle därför
blifva en nödvändig följd af torfeldnings införande.
Inom riksdagen har vid flera tillfallen yppat sig ett lifligt intresse för
torfindustriens höjande, särskildt genom torfeldnings införande vid
stats-järnvägarna. År 1878 bragtes frågan härom första gången på tal i
riksdagen, nämligen genom en motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning, huru torfindustrien bäst skulle kunna’ främjas och särskildt
om icke torfeldning skulle kunna komma till stånd vid statsbanorna.
Motionen afslogs, enär det upplystes, att regeringen redan tagit frågan i
öfver-vägande. År 1889 väcktes en ny motion i samma syfte, men på grund
af de upplysningar, som af järnvägsstyrelsen lämnades angående de ofvan
omtalade försöken under år 1879 med torfeldning i stationär ångpanna, blef
motionen af riksdagen afslagen. Några motioner under de närmaste åren,
hvilka icke direkt berörde torfeldning vid statsbanorna, men väl vidtagande
af olika åtgärder för torfindustriens befrämjande, blefvo likaledes afslagna.
Under 1890-talet voro de engelska stenkolen i allmänhet ganska billiga,
och det gjordes icke heller under denna tid några försök från
statsmakternas sida att åstadkomma ett höjande af torfindustrien. Vid statsbanorna
fortgingo försökseldningarna med vanlig torf i den stationära
experimentpannan, hvarjämte försök anställdes med förädlade torfprodukter af olika
slag, nämligen torfbriketter, kolade torfbriketter, torfkol, hvilka erhållits
genom torfvens förkoksning, samt s. k. presskol, som framställts ur torf
genom samtidig pressning och uppvärmning. Dessa försök gåfvo icke
gynnsamt resultat. Det ådagalades nämligen, att i de fall, då det öfverhufvud
taget var möjligt att erhålla tillräckligt mycket ånga, bränslevärdet likväl
var så ringa, att det pris, till hvilket bränslet kunde erhållas, var alltför
högt i förhållande till den alstrade ångmängden.
Mot slutet af 1890-talet inträdde en betydande stegring af priset på
engelska stenkol, och samtidigt ökades äfven intresset för torfvens
tillgodogörande. År 1900 väcktes inom riksdagen två motioner angående
torfindustriens främjande, nämligen dels om nedsättning af järnvägsfrakterna för
torf och däraf framställda produkter, dels om åtgärders vidtagande för att
åstadkomma vidsträcktare användning af torfbränsle. Denna gång rönte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
