- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 4. Förvaltning och personal /
13

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af inkomsterna. De enligt ofvanstående utfunna kostnaderna för personbefordringen
öfverstege, utom beträffande II klass i blandade tåg, ett dylikt mått, och däraf
borde följa en höjning af biljettprisen. Antoge man, att förhöjningen borde trätfa
alla vagnsklasser i proportion till gällande biljettpris äfvensom till frekvensen i
hvaije klass, skulle de nya prisen ställa sig sålunda: för resa med snälltåg resp.
90 och 67 öre samt för resa med blandadt tåg resp. 84, 56 och 34 öre pr mil.

I betraktande af den osäkerhet, som vidlådde den angifna
kostnadsberäkningen, kunde dock de sist anförda talen icke tillmätas någon större betydelse,
och man måste vid förhöjning af gällande biljettpris äfven tillse att höjningen
icke gjordes så stor, att den afskräckte från begagnandet af de högre
vagnsklas-serna, hvilka pr resande räknadt redan då lämnade den största absoluta
behållningen.

Med hänsyn till de modifikationer, som sålunda borde iakttagas, ville styrelsen
föreslå en sådan höjning af biljettprisen, att afgifterna pr mil blefve

i I klassens vagn med snälltåg . 90 öre,

i II » » » » . 65 »

i II > * » blandadt tåg... 55 »

i III » > » » » ... 35 »

Någon förhöjning af priset för resa i I klassens vagn med blandadt tåg — 75 öre
pr mil — ansåge sig styrelsen icke böra föreslå, dels emedan den ökade inkomst,
som därigenom skulle kunna vinnas, blefve högst obetydlig, och dels eftersom
bibehållandet af den för ifrågavarande klass gällande afgiften, på samma gång

som afgifterna för de båda öfriga klasserna i blandade tåg på föreslaget sätt
höjdes, skulle verka därhän, att beträffande nämnda tågslag skillnaden mellan
priset å en I och en II klass biljett blefve lika’ med skillnaden mellan priset å en

II och en III klass biljett. Dessutom blefve ju förstnämnda skillnad mindre än
den dåvarande, hvilken omständighet borde föranleda en viss ökning af antalet
resande, som begagnade sig af den högsta vagnsklassen i blandade tåg.

Hvad därefter anginge godstrafiken, så utvisade det den underdåniga skrifvelsen
bilagda statistiska materialet, att densamma och i enahanda mån äfven
inkomsterna af ifrågavarande trafik med järnvägsnätets utsträckning erhållit en jämn
tillväxt såväl absolut som pr trafikerad banmil.

Styrelsen hade, med angifvande af skälen därför, redan uttalat sin åsikt, att
det då icke vore lämpligt att bestämma en höjning af afgifterna för gods, så
mycket mindre som en dylik höjning, om den skulle blifva effektiv, måste drabba
de viktigare godsslag, som utgjorde antingen landets förnämsta exportvaror eller
ock råämnen till desamma. Härtill komme att gällande svenska järnvägstariffer
vore ej obetydligt högre än de motsvarande i andra länder, med hvilkas
produktion den svenska hade att konkurrera, äfvensom att de inhemska
sjöfrakterna under året varit så låga, att de redan under dåvarande förhållanden icke
blott uteslutit hvaije möjlighet till konkurrens från järnvägens sida utan äfven
åstadkommit, att järnvägen afhändts en icke obetydlig trafik.

För att kunna bedöma de då gällande fraktsatsernas lämplighet vore det
nödvändigt att söka den gräns, hvarunder järnvägsfrakten icke finge sättas,
såframt icke järnvägen skulle förlora på sitt transportarbete. Denna gräns
bestämdes å ena sidan af de olika transportföremålens tyngd i förhållande till det
utrymme de erfordrade, deras myckenhet, form och den omsorg, de kräfde vid
själfva handteringen, samt å andra sidan af den verkliga kostnaden för deras
transport Sålunda tillhörde t. ex. järn och stål i lämpliga framställningsformer,
malmer, murtegel m. m., hvilka alla kunde lastas på öppna d. v. s. mindre
dyrbara vagnar till dessas fulla bärighet, de varuslag som kunde forslas mot lägsta
frakt. Om nu en vagn i godståg, såsom förhållandet varit 1874, kostade 96 öre
eller i rundt tal 1 krona milen att framföra, så erfordrades endast en frakt af

0,4 öre pr centnermil för att fullt betäcka kostnaden i fråga, ifall vagnen
förmådde bära 250 centner och varans beskaffenhet tilläte att på en vagn upplasta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/4/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free