- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 4. Förvaltning och personal /
14

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sådan myckenhet. Men vid kostnadsberäkningen finge ej heller den tid
förbises, som åtginge ej blott för själfva transporten utan äfven för godsets lastning
och lossning. Om man beräknade, att 1 dag åtginge för lastningen och 1 dag för
lossningen, och att 10 mil pr dag tillryggalades af ett vanligt godståg, samt
an-toge en transportlängd af exempelvis 80 mil, så erfordrade ifrågavarande
transport inalles 10 dagar, under hvilka i frakt för 250 centner influtit 80 kronor,
d. v. s. 8 kronor pr dag. Hade åter transportlängden varit inskränkt till 1 mil,
i hvilket fall för såväl lastning som lossning icke medgåfves mer än
samman-lagdt 1 dag, så hade för transporten erfordrats 2 dagar, och inkomsten af
densamma ej utgjort mera än 50 öre pr dag. Detta frakternas beroende af
transporttiden vore en af orsakerna till uppställandet af de s. k. differential- eller
fallande tarifferna, hvilka teoretiskt scdt borde inbegripa en konstant, af
transportlängden oberoende samt en variabel, med samma längd växande afgift, men
i praktiken underkastades modifikation för större afstånd, antingen därigenom att
afgiften utginge för en reducerad väglängd, t. ex. så att till ett verkligt afstånd
af 80 mil den tariffmässiga afgiften beräknades för endast 70 eller 60 mil, eller
därigenom att ett maximibelopp fixerades, hvaröfver frakter för en viss viktmängd
icke finge stiga inom vissa största afstånd, eller ock, såsom i fråga om gällande
svenska tarifTer, direkt genom beräkning af t. ex. 4 öre centnermilen för ett visst
antal mil, 3 öre pr centnermil för ett följande antal mil o. s. v. För att i det
nyss anförda exemplet vid en mils transport uppnå det minimum af fraktinkomst
pr dygn och vagn eller 4 kr, som erfordrades för att betäcka vederbörande
driftkostnad, måste frakten för 1 mil sättas till 3,2 öre centnern.

Styrelsen hade härmed velat visa, att man vid ett fasthållande vid
statsbanornas gällande tariffer, enligt hvilka ingen afgift undcrstege för 1 mils transportlängd

4 öre centnern och för 80 mils sådan — om man frånsåge de öfver så lång sträcka
aldrig ifrågakommande trävarutransporterna — 1,2 öre centnern, icke i något fall
riskerade förlust, om det än måste erkännas, att behållningen af godstrafiken i
dess helhet, till följd däraf att vagnar ofta måste forslas tomma eller endast
ofullständigt lastade, ännu ej uppbringats till önskvärd höjd.

Enär efter styrelsens bestämda öfvertygelse en höjning af de egentliga
trans-portafgifterna, hvilka utginge i förhållande till våglängden, under
förhandenva-rande omständigheter skulle åstadkomma snarare skada ån gagn såväl för
järnvägen själf som för landets näringslif, men emellertid en ökning af järnvägens
inkomster vore af behofvet påkallad, så ansåge styrelsen sig böra för
fraktförhöjningen föreslå ett annat sätt, som vore lätt tillämpligt och i de flesta fall ej
öfver höfvan fördyrade transporterna. Man kunde nämligen utöfyer den i taxan
bestämda af våglängden beroende transportafgiften fastställa en viss konstant
tilläggsafgift för hvarje centner fraktgods, motsvarande ersättning för
expeditions-eller stationsomkostnaderna och oberoende af transportlängden. Då 1862 års
tarifTer för de svenska statsbanorna upprättades, ansågs ifrågavarande afgift
inbegripen i fraktsatserna, som också för kortare afstånd, vid hvilka den konstanta
afgiften i synnerhet inverkade, sattes jämförelsevis höga. Om nu behofvet af
stegrade trafikinkomster ansåges fordra en förhöjning af frakterna, syntes tillägg af
ett konstant belopp vara att föredraga framför något annat förhöjningssätt,
allenast de egentliga transportafgifterna för kortare våglängder på samma gång
modifierades, så att hela frakten på de mindre afstånden ej stege till den höjd att
en trafikminskning kunde befaras.

Vid ett samvetsgrant öfvervägande af de förhandenvarande förhållandena
ansåge styrelsen sig icke kunna tillstyrka, att bemälda tilläggsafgift bestämdes
högre än 2 öre för hvarje begynnande halfcentner af allniänt, till någon af första,
andra och tredje tariffklasserna hörande fraktgods, som försändes i mindre parti
än 100 centner på en gång, samt 2 öre för hvarje begynnande hel centner dylikt
gods, som på en gång försändes i vagnslaster om minst 100 centner.

Om ett dylikt sätt att höja godstarifferna komme till användning blefve det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/4/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free