- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 4. Förvaltning och personal /
17

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillämpades å alla i samtrafik med hvarandra varande banor, hvilket åter fordrade
att dessa järnvägars förvaltningar sattes i tillfälle uttala sina särskilda meningar,
innan nya bestämmelser i berörda hänseende gjordes allmänt gällande.

Det förslag till ny taxa, som det ålegat trafikstyrelsen att afgifva inom
utgången af november 1876, blef emellertid aflämnadt först den 1
september 1880.

I den förslaget åtföljande underdåniga skrifvelsen anför styrelsen till försvar
för dröjsmålet dels den omständigheten, att erforderliga underhandlingar med de
i samtrafiken deltagande privatbanorna dragit ut på tiden, dels några andra
förhållanden. Först vore nämligen att märka att de svårigheter, med hvilka, enligt
hvad i nådiga brefvet den 31 december 1875 blifvit framhållet, landets förnämsta
industrigrenar tidigare haft att kämpa, och som då ansetts böra föranleda den
största varsamhet i fråga om järnvägsfrakternas höjning, under de följande åren
ända till senare hälften af år 1879 ytterligare ökats, så att några utsikter att
genom tillämpning af ett nytt tarifTsystem med höjda afgifter förbättra statsbanornas
ekonomi ej längre synts förefinnas — lika litet som någon förlust för staten varit
att befara genom uppskof med en ny taxas fastställande, till dess sådant blifvit
nödvändigt på grund af lagen om metersystemets införande vid järnvägarna från
och med år 1881. Vidare hade under tiden ett alldeles nytt tarifTsystem för
taxering af gods varit under utarbetande och delvis blifvit antaget vid tyska järnvägar.
För styrelsen hade det varit af synnerligt gagn och intresse att hafva haft tillfälle
följa denna frågas gång och utveckling samt att härvid hafva kunnat stadga sin
öfvertygelse, att det ej vore skäl frångå det ditintills i Sverige praktiserade
systemet för de olika godsslagens klassifikation och fraktsatsernas bestämmande.

Styrelsen lämnar därefter en öfversikt för de viktigare ändringar, som
1862 års taxa undergått, hvarpå styrelsen öfvergår till att uttala sig om det
nya taxeförslaget.

Styrelsen omnämner härvid till en böljan, att en lång erfarenhet hos
styrelsen stadgat den öfvertygelse, att gällande fraktsatser för gods i
allmänhet vore väl afpassade efter landets ekonomiska och industriella
förhållanden, samt att det mål, styrelsen vid taxans omarbetning och uppställning
med hänsyn till metersystemets införande haft att eftersträfva,
hufvudsak-ligen varit att, utan väsentligare ändring af gällande fraktbestämmelser men
äfven utan att förbise framkomna anledningar till höjningar eller sänkningar,
söka åstadkomma en mera systematisk och på samma gång enkel
uppställning af taxan, så att ej mindre gällande undantagstariffer blefve i
densamma inbegripna än ock det framtida behofvet af sådana kunde så långt
möjligt inskränkas.

Styrelsen öfvergår sedan till en redogörelse för den föreslagna taxans
uppställning och för motiven till densammas bestämmelser, i hvad de afveko
från gällande taxas, och anmärker styrelsen därvid, att större delen af de
reglementariska bestämmelser, som förekommo i 1862 års taxa, blifvit från
förslaget uteslutna, enär desamma icke tillhörde den egentliga taxan.

Rörande nyss omförmälda motiv anför styrelsen först i fråga om de nya
biljettprisen bland annat att desamma bragts i det förhållande till hvarandra af
4:3:2, som vore antaget och befunnet lämpligt vid de flesta utländska järnvägar.

Beträffande den begränsning af förmånen för snälltågsresande att afgiftsfritt
medföra en viss mängd resgods som låge däri, att med afseende å frivikt för resgods
föreslagits den visserligen obetydliga nedsättningen till 25 kg utan afseende å tågslag

Statens järnvågar 1856—1906. IV.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/4/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free