Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvarje resande, som erlagt full biljettlösen, så uppvägdes denna begränsning
till en del af den föreslagna sänkningen af priset på I och II klassens
snälltågs-biljetter. Bestämmelsen i fråga, som redan tillämpades i direkt trafik med utländska
järnvägar, vore för öfrigt ägnad att bereda lättnad vid expeditionen af resgods.
Sistnämnda motiv låge äfven till grund för den föreslagna tariffen för
resgods-öfvervikt.
I afseende å de under rubriken åkdon m. m. hörande transportföremålen
ansåg styrelsen väsentliga ändringar af gällande afgiftsbelopp böra vidtagas.
Hvad landsvägsåkdon beträffade hade det icke kunnat undgå styrelsens
uppmärksamhet att, sedan gällande afgifler för dem bestämdes, en väsentlig förändring
inträffat i afseende å resandes behof att medföra sådana på järnväg för
fortsättning af färden landsvägsledes. Vid tiden för gällande taxas upprättande voro
nämligen statens trafikerade järnvägar inskränkta till allenast delar af västra och södra
stambanorna. Dessa bandelar voro utan annat medel än landsvägar förbundna
såväl sinsemellan som med vid sidan liggande orter; enskilda med statsbanorna
sammanlänkade järnvägar funnos nämligen då ännu icke. De fordon som
betjänade landsvägstrafiken erbjödo i allmänhet så ringa bekvämlighet, att en stor del
af järnvägsresandena fann sig nödsakad att för sin vidare fortkomst medföra egna
åkdon. Det ansågs därför vara i järnvägstrafikens intresse att genom en låg
åk-donstaxa göra vederbörandes resekostnad i jämförelse med den då mycket billiga
hästlegan så litet betungande, att den icke hindrade persontrafikens dragande till
järnvägen. Af detta skäl sattes afgifterna för åkdon ej högre än att de föga mera
än täckte den direkta transportkostnaden. Sedermera hade förhållandena ändrats,
så att åkdon som befordrades på statsbanorna hufvudsakligen utgjordes af sådana,
hvilka försändes såsom handelsvara.
Styrelsen tvekade därför ej att föreslå en höjning af fraktsatserna för åkdon
i afsikt att därigenom förskaffa järnvägstrafiken en inkomst, som bättre
motsvarade den som uppbars för ett lika vagnutrymme upptagande fraktgodssändningar.
I fråga om fraktsatserna för järnvägsvagnar, båtar och lik, hvilka
transportföremål i gällande taxa voro jämförda med åkdon, hade nyssnämnda regel blifvit
följd och satserna alltså i någon mån blifvit höjda. Likaså beträffande nya
fordon, hvilka försändes såsom handelsvara, samt fordon lastade med gods.
Transporterna af lefvande djur hade under de sistförflutna åren visat en
stadig tillväxt, som syntes utvisa att vederbörande fraktsatser icke varit för höga.
Tvärtom torde frakten enligt gällande taxa, synnerligast för kortare våglängder och
enstaka djur eller ett mindre antal sådana som i allt fall upptagit en hel vagn,
ingalunda stå i behörigt förhållande till den frakt, som en vagnslast af äfven det
lägst klassificerade fraktgods inbragte, samt ej heller vara proportionell mot den
kostnad, som järnvägen ofta finge vidkännas såväl för framforsling från en mer
eller mindre aflägsen station till inlastningsstationen af lämplig vagn som för
renhållning och underhåll af de till transport af lefvande djur använda vagnarna.
På dessa grunder ansåge sig styrelsen hafva skäl att i taxeförslaget höja
fraktbeloppen för lefvande djur.
Då det visat sig att den åt försändare af lefvande djur ditintills lämnade
förmånen af afgiftsfri resa från afsändnings- till emottagningsstationen och åter för
de vårdare, som åtföljde djuren under transporten, ofta missbrukats på det sätt,
att den för vårdaren utställda fribiljetten för återresan mot betalning öfverlåtits på
obehörig person, och då dylikt missbruk ej kunde förebyggas genom någon
verksam kontroll, hade styrelsen funnit sig föranlåten att i det nya taxeförslaget
utesluta vårdares af å järnvägen befordrade lefvande djur rätt till fri återresa.
Den tillökning i fraktkostnad, som härigenom drabbade försändare af lefvande djur,
motvägdes dock i någon mån af den i förslaget intagna bestämmelsen, att
afsän-daren skulle vara befriad från skyldigheten att medsända vårdare, då
transportlängden understege 100 km och transporten fullbordades samma dag djuren blifvit
inlastade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
