Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styrelsen öfvergår därefter till att motivera de taxeändringar, som föreslagits
skola inträda i fråga om egentligt gods.
Hvad då först anginge paketgods betingades de föreslagna ändringarna nf
det nya sätt för fraktdebitering af ilgods, som styrelsen fann sig böra föreslå i
afsikt att bereda järnvägen större inkomster och åstadkomma en förenklad
expedition. Den fraktförhöjning, som de föreslagna ändringarna innebure, kunde synas
ganska betydlig men vore ej oberättigad i förhållande till den bekvämlighet och
lätthet, hvarmed smärre varuförsändelser i form af paket kunde äga rum.
I sammanhang med den ökade kollivikten för paket hade i afseende å ilgods
den förändring kommit till uttryck i taxeförslaget, att den minsta vikt, hvarför
ilgods frakt skulle debiteras, utgjorde 20 kg. Dock medgåfve förslaget, att frakten
finge beräknas för sammanlagda vikten af alla kolli, som tillhörde en och samma
sändning, hvilket förhållande i förening med rätten att såsom paket försända kolli
af t. o. m. 10 kgs vikt till betydligt billigare frakt än för ilgods om 20 kg och
därunder i ej ringa mån motvägde den eljes ganska betydliga stegring af
ilgods-frakten, som följde af den föreslagna förhöjningen i såväl den lägsta
viktberåk-ningen som den minsta viktsenheten för ilgods.
Gällande taxa förutsatte icke ilgodssändningar i vagnslaster. Sådana hade dock
understundom förekommit, hvarvid fraktnedsättning medgifvits. För att härutinnan
åvägabringa en reglering hade styrelsen i förslaget intagit särskilda bestämmelser
för ilgods, som försändes i partier om minst 5,000 kg.
BeträfTande därefter allmänt fraktgods framhåller styrelsen till en början, att
styrelsen i sitt taxeförslag på redan anförda skäl bibehållit
varuklassifikationssyste-met eller hänförandet af olika slags fraktgods till särskilda tariffer med olika
tariffer för styckegods- och vagnslastsänxloingar.
Efter att därefter hafva yttrat sig om föreslagen minsta vikt m. m. för olika
fraktgodssändningar anför styrelsen bland annat följande.
Att noga afväga vagnslasttarifferna vore utan tvifvel det viktigaste såväl för
järnvägstrafiken som för landets hufvudnäringar, och förändringar i desamma —
särskildt förhöjningar — borde, såsom äfven Kungl. Maj:t i nådiga brefvet den
9 januari 1875 antydt, vidtagas endast med största varsamhet och efter noggrant
öfvervägande af alla hithörande förhållanden. Statsbanornas trafikförmåga vore
ännu icke på långt når tagen fullt i anspråk, och så kunde blifva förhållandet
endast om man medels billiga frakter framkallade en större industriell
verksamhet och varuproduktion i öfrigt inom nämnda banors trafikområde och dymedels
såväl bidroge till frambringandet af allt större massor transportföremål som ock
möjliggjorde desammas befordran järnvägsledes inom alltmera vidgade kretsar.
Ett sådant betraktelsesätt hade legat till grund för ändringar, som vidtagits i
afseende å 1862 års fraktgodstaxa, och järnvägsstatistiken utvisade att följderna af
ifrågavarande ändringar icke varit ofördelaktiga.
Vid de förhållanden, som nyss blifvit anförda, ansåg styrelsen det vara
nödvändigt att söka bibehålla gällande fraktgodsfrakter så långt möjligt oförändrade.
De obetydliga olikheter, som förefunnos mellan de föreslagna och de gällande
fraktsatserna, hade hufvudsakligen uppkommit till följd af öfvergången till
metersystemet Endast för längre afstånd, såsom för 600 km och därutöfver, hade de nya
fraktsatserna blifvit något nedsatta för de lägre tariflerade varuslagen, hvilket dock
i allmänhet saknade praktisk betydelse, enär ifrågavarande godsslag endast
undantagsvis försändes så långa sträckor. I afseende å tarifferna 9 och 10 syntes det
väl, som om en betydligare reduktion af gällande fraktsatser blifvit vidtagen, men
denna nedsättning vore, praktiskt taget, endast skenbar och innebure i själfva
verket en om än ringa fraktförhöjning, emedan berörda tariffer nästan uteslutande
gällde gröfre trävaror, för hvilka frakten under de senare åren beräknats efter
kubikinnehållet enligt undantagstarifferna E och F med antagande af en ej
obetydligt lägre egentlig vikt än erfarenheten visat att sådana varor vid inlämnandet till
försändning ägde. Genom ett dylikt antagande hade frakten blifvit lägre, än om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
