Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraf på förbättrade och snabbare kommunikationsmedel, så syntes dock, framhåller
kommittén, under årens lopp uppfattningen ur statsekonomisk synpunkt af våra
stats-järnvägars ställning hafva blifvit en annan. Den omständigheten att de först
anlagda stambanorna lämnade ett vida gynnsammare ekonomiskt resultat än man
vågat beräkna, hade antagligen bidragit till nätets fortsatta utbredning ända till de
delar af landet, hvilka — därest hänsyn icke tagits till resultatet af rörelsen å
redan fullbordade bansträckor och den därpå grundade förhoppningen, att den större
trafikintensiteten å vissa bandelar skulle motväga olägenheterna af den svagare
rörelsen å andra — sannolikt först i en aflägsen framtid fått njuta fördelarna af
järnvägskommunikationer. Och i sin underdåniga skrifvelse den 21 maj 1875 hade
riksdagen, under uttalande bland annat att trafikinkomsterna borde tagas i anspråk
för statsbehofven och i främsta rummet till förräntning och amortering af den skuld,
staten iklädt sig i och för anläggning af dess järnvägar, samt att genom
taxe-nedsättningar i vissa fall och taxeförhöjningar i andra en större nettobehållning
väl borde kunna vinnas, hemställt om en revision i angifvet syfte af statsbanetaxan.
Från sådana synpunkter hade det också varit som 1880 års taxa blifvit utarbetad.
Den af 1875 års riksdag uttalade grundsatsen ansåge kommittén fortfarande äga
giltighet. Kommittén hade nämligen icke kunnat lämna ur sikte, att de betydliga
belopp, med hvilka erlagda räntor å det för statens järnvägar använda
byggnads-kapitalet öfversköte och under åratal öfverskjutit nettobehållningen af
järnvägs-rörelsen, i själfva verket icke vore annat än skattemedel. Att dylika skattebidrag
ännu länge komme att kräfvas, därom funnes intet tvifvel, men det torde ej vara
billigt, att sådana bidrag genom vidtagande af långt drifna fraktnedsättningar, hvarom
från många håll yrkanden framställts, ökades utöfver hvad nödigt vore. Ledd af
denna grundtanke hade kommittén därför vid upprättandet af sitt förslag till ny
järnvägstaxa sökt att, med lämplig hänsyn till den trafikerande allmänhetens
skäliga anspråk på lindriga frakter och godsets större eller mindre förmåga att bära
frakt, åstadkomma förutsättningarna för att staten skulle kunna ernå gynnsammast
möjliga resultat af sin rörelse, och hade kommittén härvid ansett sig böra ledas
hufvudsakligen af den mångåriga erfarenhet, som vunnits under bedrifvandet af
vårt eget lands järnvägstrafik, i stället för att söka densamma i utlandets
järnvägs-väsende, hvilket senare, särskildt med afseende å samfärdselns omfång, rörde sig
inom förhållanden som hos oss ej ägde full motsvarighet.
Om man ansåge, att staten vid fastställandet af sin frakttaxa hufvudsakligen
borde taga hänsyn till trafikanternas kraf på låga järnvägsfrakter, finge man också
omfatta den åsikt att, såsom 1886 års ekonomiska kommitté föreslagit,1 vissa
enskilda järnvågar borde inlösas af staten. Men då några åtgärder i sådant syfte
ännu icke vidtagits och kommittén icke kunde bilda sig en föreställning om, hvad
afseende kunde komma att fästas vid berörda förslag, hade kommittén vid
uppgörandet af sitt taxeförslag icke haft anledning taga hänsyn till ett antal
privatbanors eventuella öfvergång i statens ägo.
Kommittén hade som nämndt vid upprättandet af sitt förslag till ny taxa
utgått från samma grunder, på hvilka 1880 års taxa var byggd. Det redan från
början i fråga om statsbanetaxan tillämpade systemet af med transportlängden fallande
fraktsatser hade dock nu blifvit i vidsträcktare mån genomfördt, hvilket
möjliggjorde transporter på längre afstånd och utjämnade prisförhållandena för såväl
producenter som konsumenter. Vidare hade vissa ändrade bestämmelser föreslagits
i syfte att underlätta sändningar, som icke utgjorde full vagnslast. Slutligen hade
med afseende å godsindelningen genomförts en med hänsyn till gällande varupriser
rättvisare klassificering, hvarigenom nära nog alla bestående undantagsfrakter borde
kunna bortfalla.
Kommittén öfvergår därefter till att uttala sig om det framlagda
taxeförslagets enskildheter och anför därvid bland annat följande.
’ Se noten å sid. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
