Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande afgiflsbestämmelserna för persontrafik ansåge kommittén sig icke
böra föreslå någon annan ändring än att, då persontågen både hvad snabbhet
och vagnarnas bekvämlighet anginge närmast vore att jämföra med dagsnälltåg,
afgifterna för färd med förstnämnda slags tåg borde utgå efter samma grunder
som för färd med snälltåg.
Vidkommande det egentliga fraktgodset hade kommittén vid närmare
granskning af 1880 års taxa och däruti af trafikstyrelsen vidtagna ändringar och tillägg
funnit alltför stora svårigheter möta för en inskränkning till angifvandet af endast
hufvudgrunderna för en revision af taxan med dess bibehållande i hufvudsak
sådan den för tiden vore affattad.
Den sedan år 1882 bestående samtrafiken kräfde, för att kunna helt fylla sin
uppgift, billigare fraktsatser, utan att därför afgifterna för kortare sträckor behöfde
sänkas, d. v. s. den kräfde en starkare fallande taxa. Vidare erfordrades för en
rättvis fördelning af samtraflksfrakterna en mera regelrätt uppställning af den
nor-maltarifT, som lades till grund för de särskilda tarifferna.
Det nyss anförda i förening med den omständigheten, att landets järnvägsnät
under de senare åren vunnit betydligt i utsträckning, kunde i och för sig utgöra
en tillräcklig anledning till vidtagandet af en grundligare omarbetning af taxan.
Men härtill komme ytterligare, att de många mer eller mindre tillfälliga allenast
statens järnvägar berörande ändringarna af fraktsatser skapat en mängd
undantags-förhållanden, som i hög grad invecklat fraktberäkningen och försvårat särskildt
samtrafikstaxans tillämpning. Till afhjälpandet af denna olägenhet ansåg
kommittén införandet af ett ytterligare antal godstariffer, hvilka kunde ersätta flertalet
af berörda undantagsbestämmelser, i väsentlig grad kunna bidraga.
Då den oproportionerligt stora skillnaden i fraktafgifl för gods i vagnslaster
och gods i partier, hvilkas vikt icke uppginge till 5,000 kg, med säkerhet kunde
antagas hafva föranledt, att sådant gods ofta sökte sig annan väg än öfver
järnvägarna, ansåge kommittén vidare, att det vore förenligt med både statsbanornas
och vederbörande trafikanters intressen, att en särskild, lägre fraktafgifl infördes
för sändningar, för hvilka frakt erlades för niinst 2,500 kg.
Hvad anginge själfva fraktsatserna, så funnes ingen anledning att minska
gällande afgifter för sådana godsslag, som utan svårighet kunde bära desamma;
tvärtom ansåge kommittén, att för kortare våglängder och dyrbarare varuslag en
mindre höjning af fraktsatserna utan olägenhet kunde vidtagas. Men å andra sidan
hade kommittén föreställt sig, att ökad trafik skulle kunna vinnas genom
nedsättning af vissa fraktsatser. 1 förra fallet hade kommittén företrädesvis haft för
ögonen st>’ckegodset och de mera värdefulla vagnslastsändningarna, som
transporterades mindre våglängd än 300 km, i det senare åter främst masstrafiken och vidare
alla sändningar på längre afstånd. Fraktlindringarna torde lämpligast kunna
åstadkommas dels genom en sådan uppställning af taxans tariffer, att desamma fölle i
en starkare progression än dittills för de våglängder, som voro större än
nyssnämnda kilometertal, dels ock därigenom att vid ändring af godsindelningen vissa
varuslag nedflyttades till lägre tariffklass.
Kommittén menade nu att i det medeltal, som angåfve statsjärnvägarnas
själf-kostnader för godstrafikens bedrifvande och på denna trafik belöpande andel i den
efter 4 procent beräknade räntan å anläggningskapitalet, allt pr enhet af den under
1885 transporterade godsmängden, funnes ett uttryck för den fraktafgift, som skulle
erfordras för utgifternas och inkomsternas bringande i jämvikt. Efter denna
princip hade kommitterade upprättat en dess betänkande bilagd tariff afsedd att tjäna
såsom norm för den nya taxans tariffer.
Kommittén redogör härefter för det sätt, på hvilket denna normaltarifT
blifvit uppställd.1
1 Se nedan å sid. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
