Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komsten återsändas tomma, beräknas frakten på sätt godsindelningen
bestämmer.
Med en vagnslast tomma återgående fat etc. förstås det antal fat etc.,
som fyllda utgjorde en vagnslastsändning. Frakten beräknas efter
begynnande 100 kg»,
samt att, med upphäfvande af den genom nådiga brefvet den 29 maj
1896 fastställda godsindelningen, ett den underdåniga skrifvelsen bilagdt
förslag till ny godsindelning måtte fastställas att gälla från dag, som af Kungl.
Maj:t kunde komma att bestämmas.
Hvad järnvägsstyrelsen sålunda hemställt blef af Kungl. Maj:t genom
bref den 28 november 1902 bifallet att tillämpas fr. o. m. den 1 januari
1903. Ett utdrag ur den nya godsindelningen, hvilken ännu är gällande,
återfinnes i bil. 7.
Frågan om införandet af en efter zontariffsprincip upprättad taxa för
personbefordran å de svenska statsbanorna torde hafva officiellt framburits
först vid 1890 års riksdag, då ledamoten af riksdagens andra kammare
J. Johansson i Noraskog väckte motion om införandet af en dylik taxa.
Denna motion vann dock icke kammarens bifall. Vid det följande årets
riksdag beslöt visserligen andra kammaren i anledning af motioner i
ärendet dels af J. Johansson i Noraskog och dels af E. Therm.knius, i
hvilka motioner några af kammarens öfriga ledamöter instämt, att
riksdagen skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t efter
föregående utredning täcktes vidtaga åtgärder för införandet vid statens
järnvägar af en persontaxa med fallande skala, men blef detta andra kammarens
beslut icke biträdt af medkamniaren.
På vid 1893 års riksdag af E. Thermsenius väckt motion, hvari
föreslås, »att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t taga i
öfvervä-gande, i hvilken mån nedsatta afgifter för persontrafiken å statens
järnvägar och införande af persontariff med fallande skala må kunna bidraga
såväl till underlättande af samfärdseln mellan befolkningen i olika delar af
landet som till järnvägens ekonomiska utveckling, samt med ledning af
denna utredning vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas lämpliga», beslöt
emellertid riksdagen att aflåta underdånig skrifvelse i ärendet. Denna
skrifvelse, som är af den 9 maj 1893, lyder sålunda: »Riksdagen, som
uppmärksammat de förändringar i afseende på persontrafiken vid statens
järnvägar, hvilka föranledts af de på senare åren i utsträcktare mån använda
tur- och returbiljetterna samt af andra nedsättningar i biljettprisen, har, i
följd af en inom riksdagen gjord framställning, haft anledning att taga i
öfvervägande, huruvida ej vid stambanenätets förestående utsträckning till
Luleå—Gällivarebanan vidare nedsättningar i persontaxan lämpligen kunde
ifrågasättas i syfte att tillgodose fjärrtrafikens intressen.
Väl anser riksdagen, att vid bestämmandet af biljettprisen i första
rummet afseende bör fästas vid banornas ekonomiska resultat, men det synes
dock riksdagen högeligen önskvärdt, att med lämplig hänsyn till järnvägens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
