Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekonomi vidtagas alla de mått och steg, hvilka kunna ytterligare underlätta
samfärdseln inom landet, och får riksdagen i anledning häraf anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i hvilken mån nedsatta
af-gifter för persontrafiken å statens järnvägar och införande af persontariff
med fallande skala må kunna bidraga såväl till underlättande af
samfärdseln mellan befolkningen i olika delar af landet som till järnvägarnas
ekonomiska utveckling, samt med ledning af denna utredning vidtaga de
åtgärder, som kunna befinnas lämpliga.»
I anledning af denna riksdagens skrifvelse äfvensom andra till Kungl.
Maj:t ingifna ansökningar i liknande syfte anbefallde Kungl. Maj:t genom
skrifvelse den 22 december 1893 järnvägsstyrelsen att i ärendet afgifva
underdånigt utlåtande.
Ett dylikt utlåtande kunde naturligen afgifvas först efter fullbordandet af
vissa lång tid kräfvande föregående utredningar i ämnet, och då
järnvägsstyrelsen ännu vid slutet af år 1897 icke ansåg sig kunna afgifva det
ifrågavarande utlåtandet, förrän bangårdsförhållandena särskildt i hufvudstaden
vunnit den förbättring och den rullande materielen erhållit den tillökning, som
möjliggjorde upptagandet af en utöfver vissa gränser ökad persontrafik, fann
Kungl. Maj:t den 28 januari 1898 för godt tillsätta en kommitté i och för
utredning, i hvilken riktning en reform af statsbanornas taxa för
personbefordran borde gå, äfvensom uppgöra förslag till ny dylik taxa samt till af
berörda reform påkallade ändringar i gällande reglementariska bestämmelser.
Denna kommitté, till hvars ledamöter utsågos generaldirektören grefve
R. Cronstedt, ordförande, professorn K. V. L. Charlier, byrådirektören J. E.
Lundberg, sekreterare, grosshandlaren O. Melin, kaptenen A. T. Rudelius,
trafikdirektören J. D. Simonsson och lektorn A. Söderblom, afgaf sitt
betänkande den 1 oktober samma år.1
Detta betänkande remitterades till järnvägsstyrelsen den 4 november
1898, men kunde styrelsen först i skrifvelse den 27 februari 1903 afgifva
utlåtande i ärendet, hvarvid emellertid det anbefallda utlåtandet växte ut
till ett af järnvägsstyrelsen själf upprättadt förslag till ny på
zontarifTs-princip grundad taxa för personbefordran å de svenska statsbanorna.
Anledningarna till dröjsmålet framhållas i början af utlåtandet. Styrelsen
hade nämligen funnit såväl ifrågavarande kommittéförslag — särskildt
sådant det formulerats af vederbörande reservanter — som ock ett af
ingenjören G. Dalström framställdt förslag — öfver hvilket senare styrelsen
äfven-ledes anbefallts yttra sig — innebära en så betydande nedsättning af
afgif-terna för personbefordran att, därest något af desamma blefve fastställdt, en
afsevärd minskning af den från persontrafiken härrörande inkomsten skulle
kunna undgås endast under förutsättning af en större trafikstegring än vare
sig tillgången på rullande materiel eller befintliga stationsanordningar —
särskildt i Stockholm — kunde tillåta. I följd häraf hade järnvägsstyrelsen
ansett sig böra uppgöra och nu öfverlämna ett själfständigt förslag till ny
persontaxa.
1 Då det skulle taga alltför stort utrymme att här redogöra för betänkandets innehåll,
hänvisas den intresserade till betänkandet själft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
