Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta förslag föregås af en längre utredning, som tillika innehåller en
kritik af nyssnämnda kommittéförslag och ur hvilken följande i detta
sammanhang må anföras.
Järnvägsstyrelsen säger sig till en början hafva ansett sig böra verkställa en
beräkning, i den mån sådan varit möjlig, af ej mindre kostnaden för persontrafiken
under år 1901, än åfven beträffande det sätt, hvarpå samma kostnad fördelat sig
på resor af olika längd, och hade styrelsen därvid ansett driftkostnaderna böra
sammanföras i två väsentligt skilda grupper, nämligen 1) sådana, som kunna
fördelas på resor af olika längd och om hvilka man således kan säga, att de pr
personkilometer för resa om viss längd utgå med ett (med våglängden i stort sedt
aftagande bestämdt belopp, och 2) sådana, som icke kunna fördelas på resor af
viss längd utan endast kunna sägas vara förorsakade af trafiken i dess helhet.
Beträffande det förra slaget af kostnader säger styrelsen sig icke hafva något att
erinra mot kommitténs åsikt, att biljettafgifterna borde sättas så högt, att samma
kostnader för hvarje särskild grupp af resor blefve betäckta. I fråga åter om
de fasta driftkostnadernas inflytande på afgifterna ansåg styrelsen, att de senare
borde fixeras så, att hela inkomsten af persontrafik, minskad med ett belopp
• motsvarande de fördelningsbara kostnaderna, uppginge till åtminstone de fasta
driftkostnadernas sammanlagda belopp.
Då så redan vore fallet vid tillämpning af gällande taxa, funnes från nu
anförda synpunkt sedt ingen anledning att företaga en taxereform. Å andra
sidan hade emellertid hithörande utredning gifvit vid handen, att det icke
heller förefunnes något hinder för företagandet af en dylik reform, därest
andra motiv kunde anföras för en sådan.
Dylika motiv kunde hämtas exempelvis från riksdagens skrifvelse den
9 maj 1893.1 Af denna framginge, att riksdagen såsom motiv för en
nedsättning af statsbanornas personafgifter ansett böra tagas i betraktande, att
en sådan nedsättning kunde verka dels ett höjande af järnvägens ekonomiska
utveckling och dels ett underlättande af samfärdseln mellan olika delar af
landet. Vidare hade 1898 års persontariffkommitté såsom ett ytterligare
motiv framhållit önskvärdheten af att kunna inskränka användningen af olika
biljettslag med olika afgifter.
Vid en granskning af dessa motiv hade styrelsen, hvad anginge det
förstnämnda, delvis med stöd af erfarenheten från andra länder trott sig finna,
att någon mera afsevärd ekonomisk fördel för statsbanorna på grund af en
mera betydande taxenedsättning icke vore att påräkna. Tvärtom syntes
risken — som dock vore mindre för fjärrtrafikens än för närtrafikens
vidkommande — af en nedgång i nettobehållningen af persontrafiken icke vara
utesluten, hvarför styrelsen ansåg att ur järn vägsfinansiell synpunkt inga
skäl förefunnes för en nedsättning af persontarifTerna samt att, om af
andra skäl en sådan funnes vara af behofvet påkallad, densamma i alla
händelser borde företagas med största försiktighet och i främsta rummet afse
fjärrtrafiken.
Det nationalekonomiska motivet, eller att en afgiftsnedsättning borde kunna
underlätta och främja samfärdseln mellan landets från hvarandra aflägsnare
delar, talade däremot kraftigt för genomförandet af en persontariffreform.
Då styrelsen i detta afseende kunde hänvisa till den oväntadt stora person-
1 Se ofvan å sid. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
