Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trafik, som uppkommit å de norrländska statsbanelinjerna, säkerligen till
väsentlig del på grund af de för dessa linjer gällande låga
undantagstarif-ferna, så torde för öfrigt, äfven från nationalekonomisk synpunkt sedt, en
tariffreform i främsta rummet böra afse fjärrtrafiken.
Hvad anginge det tredje motivet eller önskvärdheten af biljettsystemets
förenkling, så vore en dylik förenkling af stor betydelse icke blott för
järnvägen utan äfven för allmänheten. Befintliga undantagsbiljetter med
vidsträcktare användning, såsom tur- och retur-, familje-, månads- och
Norr-landsbiljetter, borde emellertid afskafTas endast under förutsättning, att
afgifterna för vanliga biljetter nedsattes till ungefär ifrågavarande
undantags-biljetters pris.
Häri låge ett motiv för en reform i riktning af en prisnedsättning, men
man kunde ej göra denna synpunkt bestämmande för den omfattning, i
hvil-ken en nedsättning borde företagas, utan måste därvid hänsyn i främsta
rummet tagas till att järnvägen erhölle skälig ersättning för transporten.
Berörda förenklingssynpunkt kunde därför anläggas endast i fråga om mycket
länga resor (på 700 km och därutöfver), där den för tariifsättningen i första
hand afgörande järnvägsfinansiella synpunkten vore af mindre vikt på grund
af dessa resors ringare betydelse för järnvägens ekonomi. För sådana resor
borde först och främst den för färd å sträckor norr om Stockholm och
Örebro af mer än 300 kms längd gällande s. k. Norrlandstariflen afskafTas,
och borde för detta ändamål de nya afgifterna för alla långa resor sättas
åtminstone icke högre än de enligt nämnda undantagstaxa utgående, sålunda
exempelvis för resor om 1,000 kms längd till högst 1,76 öre pr km i tredje
klass och för längre resor till än lägre pris. Då emellertid så låga afgifter
af längre fram anförda finansiella skäl icke kunde sättas för kortare resor,
frainginge äfven ur detta resonemang önskvärdheten af en tariff med lägre
afgifter pr km för långa än för korta resor.
För en sådan tariff, d. v. s. for en tariff med fallande skala, talade
således alla de skäl, som för en reform öfverhufvud kunde anföras, och
ansåg styrelsen sig kunna utgå ifrån att en zontariff — hvilken skilde sig
från andra tariffer med fallande skala endast genom olika anordning i
detaljer och som likaväl som en vanlig kilometertariff läte anpassa sig efter
de förändrade förhållanden, som i framtiden kunde uppstå — vore den för
svenska statsbanorna lämpligaste.
Järnvägsstyrelsen öfvergår härefter till en undersökning, huru afgifterna
i nårtrafik, hvarmed styrelsen afsåge resor om högst 100 kms längd, borde
bestämmas.
Styrelsen fastslår då till en början, att under år 1901 inkomsterna af
ifrågavarande trafik (undantagandes på s. k. månads- och truppbiljetter) utgjort 2,77 öre
pr personkm, och uppskattar utgifterna, frånsedt de icke fördelningsbara, under
samma år till c:a 2,1 öre pr personkm. Eftersom emellertid vid ny trafik dels
somliga utgifter såsom de för banbevakning icke ökades, dels lämpligare materiel
kunde användas, dels ock i någon mån platsbesättningen i vagnarna torde komma att
ställa sig gynnsammare, kunde de utgifter man här hade att räkna med anslås
till 1,9 å 2 öre pr personkm. Beräknade man på grund häraf den trafikökning,
som skulle erfordras för att nettoinkomsten af närtrafiken ej blefve minskad, er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
