Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spela en viktig roll inom den svenska godssamtrafiken, lånas här ur ett
järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 3 juni 1904 angående
ifrågasatt ändring af bestämmelserna för nämnda trafik följande redogörelse för
berörda reduktionsgrunder:
Den afgift pr 100 kg, som motsvarar mediet af de i samtrafikstaxans tolf
frakt-godstarifler ingående transportafgifterna — om hvilken mediala afgift det öfverallt
i det följande är fråga — utgör för en våglängd af 100 km 63,8 öre eller pr
längdenhet (kilometer) 0,638 öre. För en sträcka af 200 km belöpa sig motsvarande
talvärden till 109,2 och 0,6 4 6, för 150 km till 87,7 och 0,585 samt för 50 km till
35,4 och 0,708 öre resp.
Det framgår häraf, att afgifterna pr km åro lägre för en längre transport än
för en kortare, d. v. s. att taxan är uppgjord enligt en s. k. fallande skala.
Ifall nu afgiften för en viss våglängd, t. ex. 200 km, skall delas på olika
banor, som deltagit i transporten, exempelvis under sådana förhållanden, att
be-fordringen ägt rum öfver statens järnvägar 150 km och öfver en enskild järnväg
50 km, kan man icke skäligen dela afgiften i proportion till de verkliga
våglängderna, ty i så fall skulle den enskilda banan, oaktadt dess af den exempelvis
valda transporten berörda vägsträcka utgör endast en mindre del af hela
befordringsvägen, förlora en fraktinkomst af (0,708—0,646)50=8,1 öre pr 100kg, under
det att statsbanornas motsvarande förlust skulle uppgå till endast 5,8 öre pr
100 kg.
Denna disproportion beror på det anmärkta förhållandet, att transportafgiften
pr längdenhet aftager med afståndet.
En rättvisare fraktfördelning erhålles, om den minskning i fraktinkomst, som
uppstår därigenom att afgiften för en transport af 200 kms längd är mindre än
summan af afgifterna för 150 km och för 50 km, fördelas på de båda banorna i
proportion icke till transportlängderna utan till sistnämnda båda afgifter. Då
hela afgiften för 200 km, såsom ofvan nämnts, utgör 109,2 öre och afgifterna för
150 km och 50 km resp. 87,7 och 35,4 öre eller tillsammans 123,1 öre, bör
således skillnaden mellan 123,1 och 109,2 öre eller 13,9 öre fördelas på de båda
banorna, så att den längre bestrider
87,7
X 13,9 =9.9 öre
123,1
och den kortare
35,4
123,7 X13>9 = 4’° ÖrC
Den längre banan erhåller således i frakt 87,7—9,9=77,8 öre, den kortare
35,4—4,0 = 31,4 öre.
9,9 öre utgör 11,3 % af 87,-7 öre, 4,0 öre 11,3 % af 35,4 öre. De båda
banorna få således bidraga till den i trafikanternas intresse gjorda nedsättningen
med samma procentiska belopp af sina normala andelar.
Det är denna tanke, som legat till grund för den metod för fördelningen af
afgifterna, som tillämpas i den svenska godssamtrafiken. För att underlätta den
praktiska tillämpningen har dock åt förfarandet gifvits en annan form genom
införande af s. k. reducerade våglängder.
Införandet af dessa våglängder hvilar på den iakttagelsen, att den ofvan
utförda fördelningens resultat på intet sätt förändras, om man i stället för
afgifterna 87,7 öre och 35,4 öre och deras summa begagnar tal, som åro
proportionella mot desamma, d. v. s. om man dividerar alla dessa uteslutande för
fördelningen använda afgifter med ett visst konstant tal. Såsom ofvan anförts äro
afgifterna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
