Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne\se- och slutstationer samt dessutom å en mellanstation, under villkor att
biljetten å denna uppvisades för stationsföreståndaren för anteckning om
för resa öfver hvilken sträcka kupongen begagnats. Beträffande biljetts
giltighetstid och rätt till frivikt för resgods förblefvo de bestämmelser som
ofvan omtalats fortfarande vid gällande kraft. Från den 1 juli 1887 bortföll
emellertid nyssnämnda inskränkande bestämmelse, att rundresebiljetter af
sist anförda slag icke finge afse turer inom ensamt Sverige eller Sverige—
Norge, och stadgades samtidigt, att minsta väglängden för resa å dylika
biljetter som endast berörde Sverige skulle utgöra 600 km samt för sådan
resa som berörde både Sverige och Norge men ej tredje land 1,000
kilometer.
Därefter tog Sverige på rundresetrafikens område snart ett
betydelsefullt steg framåt, i det att de svenska järnvägarna den 1 juni 1889 med
sina viktigare sträckor inträdde i en då existerande internationell förening
för utställandet af kombinerade biljetter, hvilken förening vid nämnda
tidpunkt omfattade förutom Sverige följande länder, nämligen Tyskland,
öster-rike-Ungern, Rumänien, Holland, Belgien, Luxemburg och Schweiz samt
Danmark och Norge.
En viktig skillnad mellan då och tidigare blef redan den, att
rundrese-biljetterna, som ditintills försålts endast under sommarmånaderna, därefter
utställdes året om. Bland öfriga bestämmelser för rundresetrafiken i dess
för Sveriges vidkommande nya skede1 må anföras,
att biljettpriset för de svenska sträckornas del bibehölls vid ofvan
an-gifna 6, 4,5 och 3 öre i resp. klasser,
att biljetternas giltighetstid fastställdes till 45 dagar för väglängd af intill
2,000 km och till 60 dagar för större väglängd,
att ingen som helst frivikt för resgods finge åtnjutas, samt
att i fråga om rätt till reseafbrott medgafs, att resan förutom å
vederbörande kupongstationer finge afbrytas: dels — utan vidare — å de
uppe-hållsstationer, hvilkas namn funnos åtryckta kupongerna, dels ock — under
villkor om kupongernas förseende med anteckning om uppehållet af
vederbörande stationsföreståndare — å en mellanstation hvilken som helst.
Dessa bestämmelser hafva sedermera undergått vissa ändringar, bland
hvilka må nämnas, att från maj 1890 kombinerade biljetter fått utställas
icke blott för rundresor, utan äfven för färd fram och åter öfver samma
sträcka, samt att från juni 1903 biljetternas giltighetstid utsträckts till 90
dagar för större väglängd än 3,000 km. Dessutom hafva från de allmänna
bestämmelserna om reseafbrott medgifvits vissa undantag för några af de
särskilda länderna. Sålunda gälla numera för afbrott å kupongs
mellanstation å de svenska statsbanorna enahanda bestämmelser som för afbrott
å vanliga personbiljetter.
Priset å kombinerbar kupong har intill den 1 januari 1906 för de
svenska statsbanornas del i allmänhet utgått med förenämnda 6, 4,6 och 3 öre
pr km; dock har det undantag från denna regel praktiserats, att i de fall,
där priset å en kupong för norr om Stockholm eller Örebro belägen sträcka
1 Den tidigare försäljningen af kombinerade biljetter upphörde kort därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
