Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast den anordning träffats, att frakten för godssändningar från Tyskland
till Sverige via Fredrikshamn å tysk och dansk sida nedsatts med en tredjedel.
Nyssberörda inrättande af direkta svensk-tyska fraktsatser medförde ett
så påtagligt uppsving af den ifrågavarande trafiken, att man från flera håll
yrkade på direkta tariffer mellan ytterligare ett antal svenska och tyska
stationer. I anledning häraf tillställde dåvarande
Altona—Kieljämvägs-bolaget vederbörande intresserade förvaltningar i december 1874 ett förslag till
taxeringsbestämmelser och godsindelning för en tysk-svensk-norsk samtrafik,
hvilket förslag hvad godsindelningen beträffar i hufvudsak öfverensstämde
med de klassifikationsbestämmelser, som tillämpades i den redan
existerande samtra’fiken mellan Göteborg och tyska stationer. Detta förslag
godtogs af vederbörande förvaltningar, och på grundval af detsamma
upprättades en svensk-norsk-tysk godssamtrafiktaxa, som trädde i kraft den 10
oktober 1875 och som afsåg försändelser via Göteborg—Fredrikshamn
mellan å svensk sida stationerna Stockholm, Göteborg och Norrköping m. fl.
samt å tysk bland andra stationerna Berlin, Altona och Lybeck.
Denna taxa fortfor länge att tillämpas, men blef naturligen efter hand
föråldrad. Då således ångfaijeförbindelsen mellan Hälsingborg och
Häl-singör blifvit beslutad, efter det ångfärjeleder Själland—Fyen—Jutland redan
kommit till stånd, hvarigenom vagnslasttrafik mellan Skandinavien och
Tyskland öfver de danska öarna möjliggjorts utan omlastning, väcktes från
tysk sida fråga om omarbetning och samtidig utvidgning af berörda taxa.
På inbjudan af järnvägsdirektionen i Altona, som efter järnvägens
Altona—Kiel öfvergång i preussiska statens ägo efterträdt direktionen för
nämnda bana såsom »geschäftsfuhrend» för den svensk-norsk-tyska
gods-samtrafiken — en egenskap, som bemälda järnvägsdirektion för öfrigt ännu
innehar — sammanträdde i Kristiania i juni 1890 representanter för
vederbörande intresserade förvaltningar, hvarvid man i hufvudsak enade sig om
de reglementariska föreskrifter och taxeringsbestämmelser, som borde
läggas till grund för utarbetandet af en ny taxa för ifrågavarande samtrafik,
samt om mellan hvilka stationer direkta tariffer borde upprättas.
Preliminär öfverenskommelse träffades därefter vid en konferens i Hamburg i maj
1891, då de ännu sväfvande frågorna slutbehandlades.
Denna öfverenskommelse ansåg sig den svenska statsbanestyrelsen icke
kunna utan vidare biträda, enär öfverenskommelsen hvad angick den
föreslagna fraktberäkningen ej var grundad på fullständig reciprocitet, i det att
man å tysk sida för vissa försändelser från Tyskland fordrade, att de tyska
fraktandelarna skulle utgå med särskilda exporttariffsatser, hvarigenom
frakten för dylika försändelser från Tyskland skulle komma att ställa sig
lägre än för motsvarande sändningar i riktning till samma land. Styrelsen
öfverlämnade därför ärendet till chefens för civildepartementet bepröfvande,
hvarvid styrelsen bland annat framhöll, alt då den ifrågavarande bristande
ömsesidigheten i allt fall drabbade försändelser, som ägde rum sjöledes,
densamma icke borde afskräcka från inrättandet af den ifrågasatta samtrafiken,
hvilken ju under alla omständigheter vore ägnad att tillföra vederbörande
järnvägar en ökad trafik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
