Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under byggandet af de särskilda linjerna vunna erfarenheten. Att
gångtiderna åtminstone på vissa linjer sedermera underkastades granskning
framgår af ett uttalande i en skrifvelse från distriktsbefalet i Malmö, hvari
förmäldes, att det skrifvelsen bifogade förslaget till tidtabell för linjen Malmö
—Alfvesta från och med den 1 oktober 1863 vore upprättadt enligt
gångtider, som maskiningenjören »efter de dugligaste lokomotivförarnas hörande»
föreslagit. Att någon hänsyn härvid togs till stigningsförhållandena framgår
däraf, att gångtiden å vissa stationsafstånd var ända till 4 minuter längre i
ena riktningen än i den andra, men däremot framgår icke af skrifvelsen i
öfrigt, huruvida dessa olikheter uteslutande grundade sig på
lokomotivförarnas omdöme eller om någon beräkning af motståndet i stigningarna
därjämte företagits. I hvilket fall som helst har det icke fästs synnerligen
stort afseende vid noggranna beräkningar i detta hänseende, då en så sent
som 1892 tryckt hastighetstabell föreskref samma gångtider i båda
tågriktningarna. Den jämförelsevis ringa hastighet, som äfven de snabbaste af
våra tåg ägt ända till år 1885, då de s. k. kurirtågen första gången
anordnades, gjorde icke heller behofvet af noggrant beräknade gångtider så
trängande som det sedermera blifvit.
Å de utländska järnvägarna, där gångtidernas rationella beräknande tidigt
varit föremål för omfattande undersökningar, hafva flera metoder för detta
ändamål kommit till användning. En metod består i att foga ett med
stigningar och kurvor växande tillägg till gångtiden å rak och horisontal bana,
hvilken metod sedermera förbättrats därigenom, att tilläggen beräknats för
olika hastigheter. En annan metod består i att beräkna tillägg till
bansträckan med hänsyn till stigningarnas och kurvornas beskaffenhet,
lokomotivets dragkraft, tågets vikt och den använda grundhastigheten.
Sistnämnda metod har sedan några år tillbaka böljat tillämpas för att bestämma
gångtiderna för tågen å Sveriges statsbanor; och har därvid förfarits på
följande sätt.
Det motstånd, ett tåg har att öfvervinna vid gång å rak och horisontal
bana, består af friktionsmotstånd och luftmotstånd. Bland de många formler,
som på grundval af praktiska försök uppställts för detta motstånd, har
an-vändts följande af v. Borries uppställda, som angifver motståndet i kg pr
ton vagn vikt:
Rv = 1,6 + 0,3 v ~2~000^’ där v = grundhastigheten, hvilken formel vid
olika hastigheter gifver följande värden:
Tab. I.
v km pr timme 10 1 | j 16 20 1 26 30 36 40 46 1 60 60 ! 1 70 80 90 100
t Rv 1 kg pr ton vagnvikt 1,78 l,8»i 2,03 i 2,io 2,83 2,49 2,68 1 i 2,8« 3,101 3,#8 i 1 4,13 4,7 3 6,18 6,io
Såsom framgår af den följande redogörelsen för beräkningen af
lokomotivets dragkraft kunna nyss angifna värden för vagnmotståndet tillämpas
jämväl för tågmotståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
