Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cirkulär att vidtaga vissa andra mått och steg till afhjälpande af bristen
på godsvagnar. Med bestämdhet inskärptes, att alla vid en station
befintliga tomvagnar, som icke vore rekvirerade för lastning påföljande dag,
ovillkorligen skulle upptagas såsom disponibla i vagnrapporten och icke finge
kvarhållas i förväntan på åkdon och dylikt. Att åkdon nämndes särskildt,
förklaras däraf att egna åkdon under järnvägarnas första tider plägade
transporteras för resande, som ämnade använda dem från järnvägsresans
slutstation, hvarför åkdon i egenskap af ett slags resgods voro särskildt
angelägna sändningar. Cirkuläret stadgade vidare att vid påfordran skulle
med vagnrapporten särskildt anmälas, huru många af de till en station
ankomna lastade vagnarna utan någon skada för godset kunde lossas innan
den i trafiktaxan medgifna fristen utgått, och att sådana vagnar, efter därom
erhållen order och om emottagaren själf icke genast ombesörjde godsets
lossning, skulle lossas på järnvägens bekostnad. Vid utlämning af vagn
för lastning skulle afsändaren underrättas om den föreskrifna fristen af sex
timmar vid dagsljus, utöfver hvilken vagn icke fick uppehållas utan
särskild afgift. Slutligen föreskrefs, att då vagn rekvirerades för ilgods, hästar,
boskap eller åkdon, detta skulle angifvas i vagnrapporten.
Under senare hälften af 1860-talet, då statens järnvägsbyggnader
fortskridit så långt, att de tre hufvudlinjerna från Stockholm, Göteborg och
Malmö sammanknutits, samt en del enskilda banor tillkommit, stegrades,
som ofvan antydts, godstrafiken afsevärdt. Bestämmelserna angående den
telegrafiska vagnrapporteringen utarbetades alltmera i enskildheter. Att
stor vikt lades vid rapporternas tillförlitlighet framgår af följande föreskrift
vid första distriktet: »Vagnrapport skall alltid aftelegraferas och einottagas
af stationsbefalet själft eller af annan vid station anställd fullt telegrafkunnig
person». Noggrann beskrifning af tillvägagångssättet vid själfva
telegrafe-ringen gafs i syfte att inbespara tid. Vidare bestämdes, med hvilka tåg
beordrade tomvagnar senast skulle afgå, och föreskrefs omedelbar anmälan till
trafikdirektörsexpeditionen, därest de icke kunnat afsändas inom bestämd tid.
Järnvägarnas snabba tillväxt uiider åren 1870—1875, då
statsbanelin-jerna Laxå—Charlottenberg, Katrineholm—Nässjö och Stockholili—Krylbo
samt en mängd enskilda järnvägar tillkommo, i förening med godstrafikens
kraftiga utveckling, hufvudsakligen på de äldre linjerna, nödvändiggjorde
en hastig ökning af godsvagnparken. 1 själfva verket fördubblades
godsvagnarnas bärighet, pr bankilometer räknad, under dessa sex år. På
grund häraf blef äfven vagnfördelningsfrågan aktuell. Den 17 februari
1873 utgick ock en skrifvelse från öfverdirektören för trafikafdelningen
till trafikdirektörerna, i hvilken framhölls behofvet af en fördelning af
godsvagnar distrikten emellan och påbjöds, att å tider, som af
öfverdirektören särskildt komme att bestämmas, skriftliga vagnrapporter,
upprättade enligt fastställdt formulär, skulle från hvarje
trafikdirektörsexpedi-tion insändas direkt till öfverdirektörsexpeditionen för trafikafdelningen.
Rapporterna skulle utgöra sammandrag af från stationerna dagligen
inkommande vagnrapporter och afsändas från trafikdirektörsexpeditionerna senast
å andra dagen efter den, för hvilken stationernas rapporter voro uppgjorda.
Statens järnvägar 1856—1D0C. /V. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
