Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde visserligen vid reglerandet af villkoren för handhafvandet af bibanornas
expeditionsgöromål å föreningsstationen hafva tagits i betraktande det antal
tåg, hvarmed trafiken å bibanan bedrefves, samt banans trafikanordningar
och redovisningssystem äfvensom de förhållanden i allmänhet, som ansågos
företrädesvis kunna inverka på omfattningen af de vid en föreningsstation
förekommande göromål och på de bekvämligheter, som där för sidobanans
materiel kunde erfordras. Ej sällan lärer dock hafva förekommit, att
järnvägsstyrelsen bestämt afgifterna till minsta möjliga belopp på grund af en
privatbanas mindre goda ekonomiska ställning och för förebyggande att
densamma af sådan anledning, i händelse de fordrade beloppen ansåges för
höga, i stället för åstadkommandet af gemensam station skulle anlägga
särskild mindre station vid sidan af statsbanan, hvilket skulle för den trafikerande
allmänheten vålla åtskilliga olägenheter. Någon fast princip gjorde sig
emellertid icke gällande vid aftalen om gemensam trafikskötsel å föreningsstationema.
Småningom böljade emellertid statens järnvägar i sitt förfarande i
hithörande förhållanden att tillämpa en förändrad uppfattning, som mera
tillgodosåg statsbaneförvaltningens intressen. Allteftersom privatbanoma erhöllo
ökad utsträckning och betydelse i förhållande till statsbanorna samt de
ekonomiska mellanhafvandena dem emellan i följd däraf utvecklade sig till en
fråga af helt annan art än förut, framträdde ock för statsbaneförvaltningen,
som det ju ålåg att söka förränta de i statsjärnvägarna nedlagda stora
kapital, angelägenheten af att ordna förhållandena å föreningsstationema efter
andra normer, som stodo i båttre förhållande än förut till de bestyr och
utgifter, hvilka voro förknippade med besöijandet af privatbanornas trafik å
dessa stationer. I regeln hade någon förändring af de ursprungliga aftalen
icke förekommit. Flera af privatbanorna, som på grund af ogynnsam
ekonomisk ställning vid anslutningen drabbats af ringa utgifter för de förmåner
de åtnjöto å föreningsstationema, hade sedermera emellertid upparbetat sin
trafik till en sådan omfattning, att deras ekonomiska ställning blifvit
särdeles god. Därtill kom, att en del banor, hvilka från böljan uteslutande
tillfört statsbanan trafik, på grund af privatbanekomplexens sammanlänkande
utvecklat sig till konkurrensbanor. Särskildt beträffande dessa banor var
det uppenbarligen önskvärdt, att statens järnvägar icke vidare iklädde sig
ekonomiska uppoffringar. Ehuruväl järnvägsstyrelsen, sedan större
erfarenhet och säkrare ledning vid bedömandet af nu ifrågavarande förhållanden
under årens lopp vunnits, vid de aftal angående föreningsstationer, som
upprättades på 1880-talet, fastställde ej obetydligt högre afgifter än tillförne ägt
rum, togs dock icke något definitivt steg till en genomgående reform, förrän
frågan direkt bragtes på dagordningen af riksdagens år 1893 församlade
revisorer, hvilka i sin berättelse öfver statsverkets tillstånd och förvaltning
gjorde framställning om revision af tre uppgifna aftal, nämligen med
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg beträffande Stockholms centralstation
och norra station, med Gäfle—Dala järnväg beträffande Storviks station och
med Växjö—Alfvesta järnväg beträffande Alfvesta station, i syfte att erna
rättvisare afvägda och för staten fördelaktigare villkor än i vederbörande
aftal öfverenskonimits. Emellertid hade järnvägsstyrelsen, enligt hvad styrel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
