Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1880 framställning till styrelsen för statens järnvägsbyggnader om
ökning af mötesspårens längd, hvarjämte han framhöll önskvärdheten af
att trafikförmågan uppbringades till ett väsentligt ökadt tågantal pr dygn.
På denna framställning svarade styrelsen, att den vore villig öka
mötesspårens längd till 350 m, men att den ansåge sig icke befogad att
förlänga mötesspåren i annan mån än som möjligen kunde erfordras för den
allmänna trafiken och icke heller att i annan mån vidtaga åtgärder för
uppbringandet af trafikförmågan till det önskade tågantalet. Svaret var
sålunda på det hela taget afböjande. Det låg ock näppeligen inom nämnda
styrelses befogenhet att villfara de från militärt håll gjorda yrkandena.
Den 28 oktober 1887 ingick chefen för generalstaben med framställning
i frågan till Kungl. Maj:t. I denna skrifvelse framhölls, att de allmänna
bestämmelserna i kungl. brefvet den 16 mars 1877 icke längre voro ur
militär synpunkt tillfyllestgörande. Ett militärtåg oin 40 vagnar kräfde
nämligen ett betydligt ökadt spårutrymme vid mötesstationer mot förut. På
grund häraf påyrkade nämnda chef en ökning af mötesspårens längd,
hvar-jämte han framhöll, att hänsyn måste tagas till att vattentillgången för
lokomotiven vid behof hastigt kunde ökas i erforderlig grad. Med anledning
af denna framställning utfärdade Kungl. Maj:t den 4 maj 1888 nya
föreskrifter beträffande tillgodoseendet af de militära krafven å statsbanornas
trafikförmåga.
Några för uteslutande strategiska ändamål afsedda järnvägar hafva aldrig
kommit till utförande i vårt land. Endast mindre förändringar i de
föreslagna sträckningarna hafva åstadkommits på grund af militära skäl. I
fråga om banornas byggnadssätt, trafikförmåga o. s. v. hafva de militära
krafven haft lättare att blifva beaktade och äfven, såsom ofvan antydts,
blif-vit tillgodosedda.
Lutningsförhållandena och öfverbyggnadens beskaffenhet inverka ur
militär synpunkt hufvudsakligen på tågstorleken. Endast å banor med största
stigning om 1 : 100 — l:a klassens banor — kan man framföra militärtåg
med ur militär synpunkt lämpligt antal vagnar, under det att å banor med
största stigning om 1 :60 — 2:a klassens banor — endast kunna framföras
dylika tåg om högst 30 vagnar- Sveriges statsbanor äro till största delen
l:a klassens banor.
Stationernas utrymme tages i anspråk dels för uppställning af
militärtåg, dels för möten af dylika tåg. Inom generalstabens
kommunikationsafdel-ning indelas stationerna med afseende på deras rymlighet i följande tre klasser:
A-stationer, på hvilka, utan att tågmöten hindras, kunna uppställas minst
4 tåg af den största storlek, som för banan beräknas;
B-stationer, på hvilka, under i öfrigt samma betingelser, minst 2 sådana
tåg kunna uppställas; samt
C-stationer, som icke kunna hänföras till någon af förutnämnda klasser.
Af de svenska statsbanestationerna äro omkring 10 % A-stationer, 9,8 %
B-stationer och 80,2 % C-stationer.
Med hänsyn till lämplighet för tågmöte har man inom nämnda
afdel-ning antagit följande klassindelning af stationerna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
