Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banmästares maximilön höjdes från 12:e klassen (660 rdr) till ll:e
klassen (720 rdr).
Banvakter, som voro placerade inom tre mils afstånd från Stockholm
eller Göteborg, skulle erhålla aflöning enligt 16:e och 17:e klasserna (420 och
360 rdr) — en bestämmelse, som sedermera genom styrelsens skrifvelse den
15 april 1868 till intendenten vid första distriktet modifierades därhän, att
banvakter, som voro anställda å hela linjen Stockholm—Uppsala, jämväl fingo
åtnjuta aflöning enligt 16:e och 17:e klasserna.
Grindvakter — med undantag af dem, som voro placerade inom tre mils
afstånd från Stockholm eller Göteborg och hvilka fortfarande skulle aflönas
enligt 16:e och 17:e klasserna (420 och 360 rdr) — skulle erhålla aflöning
enligt 17:e och 18:e klasserna (360 och 300 rdr), hvarvid särskildt
framhölls, att i stället för ordinarie lön skulle för grindbevakning kunna
utbetalas extra arfvode, ej öfverstigande 25 rdr i månaden.
Underkonduktörer och packmästare fingo sin löneskala höjd från
klasserna 10—14 (780—540 rdr) till klasserna 9—13 (840—600 rdr), och
stadgades i fråga om dem särskildt, att till underkonduktör eller packmästare
endast skulle antagas den, som förut tjänstgjort som stationskarl och
därunder visat sin lämplighet för den nya befattningen.
Biljettförsäljare fingo sin maximilön höjd från 14:e klassen (540 rdr) till
10:e klassen (780 rdr).
Stationskarlsförmän och stationskarlar indelades i tre grupper, nämligen
a) i Stockholm, Göteborg och Malmö,
b) i öfriga städer och å föreningsstationer,
c) å öfriga stationer å landet.
Af förmännen skulle de, som tillhörde gruppen a), tilldelas aflöning enligt
klasserna 10—14 (780—540 rdr), de som tillhörde gruppen b) enligt klasserna
12—15 (660—480 rdr) och de som tillhörde gruppen c) enligt klasserna
14—16 (540—420 rdr), under det stationskarlar, som tillhörde gruppen a),
skulle aflönas enligt klasserna 14—16 (540—420 rdr), de som tillhörde
gruppen b) enligt klasserna 15—17 (480—360 rdr) och de som tillhörde gruppen
c) enligt klasserna 16 och 17 (420 och 360 rdr).
Lokomotivförareförmännen fingo sin minimilön sänkt från 2:a klassen
(2,100 rdr) till 3:e klassen (1,800 rdr), och äfven lokomotivförare fingo, i
samband därmed att premiesystemet infördes, sina ordinarie arfvoden sänkta
från klasserna 2—5 (2,100—1,200 rdr) till klasserna 3—6 (1,800—1,080 rdr),
hvaremot eldarnas arfvoden höjdes från 8:e—12:e klasserna (900—660 rdr)
till 7:e—ll:e klasserna (960—720 rdr).
1 samband därmed att vagnförmansbefattningarna infördes, höjdes
vagn-mästaregraden i såväl tjänsteställning som aflöning, i det vagnmästare i
cirkulär n:r 149 betecknades som motsvarande verkmästare i
vagnverkstaden, och hans aflöning höjdes från 4:e—6:e klasserna (1,500—1,080 rdr) till
klasserna 1—4 (2,400—1,500 rdr).
De aflöningsnormer, som fastställdes genom nådiga brefvet den 6 februari
1863, voro, som framgår af hvad ofvan anförts, icke grundade på något
riksdagens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
