Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses tillhöra distriktets hufvudstation oberoende af den ort, å hvilken de
tillfälligtvis vore kommenderade och hade sin bostad, samt i
öfverensstäm-melse härmed undfå inkvarteringsersättning. Och slutligen medgaf Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 28 december, att konduktörer och packmästare
äfvensom smöijare finge åtnjuta inkvarteringsersättning med 20 % af
arf-vodet oberoende af de orter, där de tidtals vore kommenderade och hade
sina bostäder.
Under 1872 vidtogos jämväl några andra jämkningar i
inkvarteringsför-hållandena. Genom nådigt bref den 2 februari förklarades nämligen, att två
våningar i centralstationshuset i Stockholm finge tillsvidare och intill dess
desamma för styrelsen eller trafiktjänsten å stationen blefve behöfliga
begagnas till bostäder åt öfverdirektorerna, emot skyldighet för dessa att
årligen till hälften hvardera såsom hyresersättning utgifva ett belopp,
motsvarande 10 procent af den samfällda kostnad, hvartill våningarnas
inredning kunde komma att uppgå, dock att nämnda hyresersättning icke i någon
händelse finge understiga 500 rdr om året; och genom nådigt bref den 6
september medgafs, att bostadslokaler för två styrelsens vaktmästare finge
anordnas i centralstationshuset.
Vid den lönereglering, som förelädes 1874 års riksdag, upptogs
frågan om ändrade grunder för inkvarteringsersättningen. I afseende härå
erinrade styrelsen i underdånig skrifvelse den 28 november 1873, att denna
fråga under förhandenvarande omständigheter vuxit till sådan betydenhet,
att den kräfde genomgripande förändringar i föreskrifterna om
inkvarteringsersättning, samt tillkännagaf att styrelsen skulle i sitt förslag till
kostnads-stat för 1874 ådagalägga nödvändigheten af att högst betydligt öka
banbe-vakningspersonalen, för hvilken ej mindre än för det jämväl ökade antalet
af stationskarlar och betjäning, tillhörande tågpersonalen, inkvartering måste
ombesöijas; hvarefter styrelsen yttrade, att det bästa sättet och i tidernas
längd äfven det billigaste utan tvifvel vore, att järnvägstrafiken själf uppförde
lämpliga bostäder, men utan att tala om att tiden icke vore särdeles
gynnsam för ett företag i så stor skala, låge det utom möjlighetens gräns att på
en gång medhinna uppförandet af hela det erforderliga antalet byggnader.
Styrelsen hoppades visserligen att under de närmaste åren få tillfälle att
undangöra en god del af hvad som i detta afseende vore nödvändigast, men
det komme i alla fall länge att återstå en mycket talrik personal, för
hvilken bostäder in natura icke kunde beredas. Utvägen att för
järnvägstrafikens räkning förhyra bostäder anlitades visserligen, men det behöfde ej
bevisas, att den enskilda alltid kunde betinga sig bättre villkor än
järnvägen, huru många exempel än kunde anföras på oskäliga fordringar, så snart
det blifvit kändt, att den enskilda spekulanten på en bostad varit vid
järnvägen anställd. Det vore därför af stor fördel, om inkvarteringsfrågan kunde
tillsvidare lösas på det sätt, att den kontanta inkvarteringsersättningen
bestämdes till ett belopp, som åtminstone i det närmaste motsvarade
hyreskostnaden för en tarflig bostad. Bestämmelsen i gällande
aflöningsregle-mente om 15 procent af arfvodet såsom inkvarteringsersättning i andra
städer än Stockholm, Göteborg och Malmö, men ännu mer bestämmelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
