Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 0,30 olja eller talg för okopplad maskin — allt för hvaije
tillrygga-lagd lokomotivmil. Vidare fastställdes normalsatsen för förbrukning under
sommarhalfåret af smöijningsämnen för vagnar i bantåg pr 100 vagnmil till
enahanda belopp som under vinterhalfåret eller till 1,6 4$ i blandade tåg
och 1,2*0) i snäll- och godståg.
I afdelningen för ansvarsbestämmelser infördes dessutom i det nya
reglementet bestämmelse därom, att de premiebelopp, hvartill vederbörande
förverkade sin rätt, skulle inbetalas till distriktets pensions- och
understöds-kassa.
Som tillägg till detta reglemente bestämdes genom skrifvelse den 24
november 1870, att vagnsmörjarna å snälltågen mellan Stockholm och
Göteborg skulle indragas och deras tjänst å tågen bestridas af packmästare,
hvar-vid dessa senare ägde utbekomma premier efter samma grunder som smöijare.
Emellertid hade styrelsen, hvilken, som förut nämnts, utfärdat 1865 års
premiereglemente utan att hafva inhämtat statsmakternas bemyndigande,
i sitt förslag den 23 december 1867 till aflöningsreglemente för
personalen vid statens järnvägstrafik bland annat intagit förslag till
bestämmelse därom, att premier skulle utgå till tågpersonalen efter närmare
föreskrifter af styrelsen. Detta förslag afslogs af 1868 års riksdag, som
uttalade önskvärdheten däraf, att inskränkningar i personalens aflöning syntes
äfven med hänsyn till premierna böra vidtagas. I anledning af riksdagens
afslag å detta och vissa andra regleringsförslag afgaf styrelsen af Kungl. Maj:t
infordradt utlåtande den 31 december 1868, och framhöll styrelsen i detta,
att, sedan premierna för besparing af bränsle och smörjningsäinnen genom
1868 års reglemente blifvit nedsatta med omkring 33ys procent, styrelsen
ansåge vidare nedsättning ej rimligen kunna göras, emedan ej mindre de
långa vägar, tågen å stambanorna måste utan ombyte af tågpersonal vanligen
tillryggalägga, då betjäningen nödgades taga såväl måltider som nattkvarter
utom sina hem, än äfven våra klimatiska förhållanden gjorde nämnda
be-tjäntes tjänstgöring både kostsam och ytterst ansträngande.
I anslutning till hvad styrelsen sålunda anfört framhöll Kungl. Maj:t i
sin proposition till 1869 års riksdag, hurusom andra inskränkningar än dem
styrelsen redan beslutit icke utan fara för betänkliga olägenheter kunde göras.
Vid förnyad behandling af frågan biföll ock riksdagen Kungl. Maj.ts
framställning i ämnet, och i 1869 års aflöningsreglemente infördes en
bestämmelse, enligt hvilken premier jämlikt särskilda af styrelsen fastställda
bestämmelser skulle tillkomma lokomotivförare, eldare och vagnsmörjare
samt annan betjäning, till* följd af hvars hushållning med materialier eller
genom hvars nit och arbetsamhet väsentliga besparingar af utgifter
åstadkommits.
Sedan svenska stenkol år 1868 börjat försöksvis användas å södra
stambanan, hvarvid följande normalsatser för de svenska kolen vid användning
i tågtjänst till en början voro gällande, nämligen
under april t. o. m. september månader:
130 ® pr lokomotivmil,
12 ® pr vagnmil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
