Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af 23,5 öre pr besparadt kilogram smöijningsämne. Sedan genom cirkulär
den 30 december 1882 normalsatserna för olja och talg med anledning af
de för vagnsmörjarna samtidigt fördubblade milpenningarna nedsatts till
följande belopp:
i blandade och persontåg till 0,so kg pr 1,000 vagnkilometer och
» snäll- * godståg > 0,38 » » » *
ändrades snart därpå genom cirkulär den 23 februari 1886 förenämnda
premie till 22 öre pr besparadt kilogram smörjningsäinne.
Med hänsyn till det väsentligen lägre pris den under 1890-talet allmänt
införda mineraloljan betingade i jämförelse med den förut använda
boni-oljan blefvo genom kungl. kungörelsen den 31 december 1897 med
tilläggsbestämmelser till samma års aflöningsreglemente premierna satta till 10 öre
för hvaije kilogram, hvarmed förbrukningen understege normalsntsen.
Denna bestämmelse gäller ännu, fastän det i själfva verket sällan
förekommer, att vagnsmörjarna med nu gällande låga normalsatser kunna erhålla
någon inkomst af premier. Något afdrag för öfverförbrukade
smörjnings-malerialier äger ej heller rum.
Första gången frågan om milpenningar åt tågbetjäningen vid statens
järnvägar förekommer i våra författningar är i trafikstyrelsens
organisationsskrif-velse den 10 januari 1863. Med erinran därom att i det i denna skrifvelse
intagna förslaget till aflöningsklasser, jämte tjänstebefattningarnas fördelning,
konduktörer och lokomotivförare icke uppförts, anhöll styrelsen i denna
skrifvelse om rättighet att, likasom för betjäning i allmänhet, bestämma
dessa personers aflöningsvillkor, dock med förbehåll att för konduktörer ej
öfverskrida 100 rdr samt för lo k o nio ti v föra re 200 rdr, allt i månaden, utom
inkvartering. Skälet till detta styrelsens förslag vore att med den då
utsträckta rörelsens ojämna tjänstgöring aflöningen för tågpersonalen till
någon större eller mindre del syntes styrelsen böra stå i förhållande iill denna
personals tjänstgöring medels så kallade milpenningar, såsom vid ett stort
antal andra järnvägar länge varit infördl.
I svarsskrifvelsen den 6 februari 1863 bemyndigade Kungl. Maj:t
styrelsen att inom det af styrelsen föreslagna maximum bestämma aflöningen
för, bland andra betjänte, konduktörer och lokomotivförare.
Fastän detta Kungl. Maj:ts svar torde hafva inneburit ett medgifvande
för styrelsen att införa milpenningberäkmng, fortfor dock aflöningen till
tågbetjäningen att i sin helhet utgå i form af dagspenning eller arfvode.
Frågan om milpenningars införande för tratikafdelningens tågpersonal
återupptogs af styrelsen i skrifvelse den 21 december 1869 med förslag till
omkostnads- och arfvodesstater för år 1870. Styrelsen erinrade i sin
framställning därom, att nämnda personal vore underkastad en särskildt
ansträngande tjänstgöring. De farhågor styrelsen tid efter annan uttryckt
däröfver, att tågpersonalen till följd af våra klimatiska förhållanden skulle
inom en jämförelsevis kort tid blifva utsliten, hade tyvärr ej visat sig
ogrundade, och styrelsen måste vara betänkt på att för Kungl. Maj:t föreslå
något medel, hvarigenom ifrågavarande betjänings villkor blefve i någon mån
förbättrade, på samma gång förbättringen i villkor tillika innebure en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
