Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till l:sta klassen skulle hänföras stationerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö.
2:dra klassen skulle omfatta stationerna i öfriga betydligare stader, såsom
Uppsala, Norrköping, Örebro, Lund med flera samt de största
grenstationerna, exempelvis Katrineholm, Hallsberg, Nässjö; 3:dje klassen: stationerna
i en del andra städer än de ofvan nämnda och betydligare orter, såsom
Sköfde, Karlstad, Bollnäs, samt större grenstationer, såsom Flen, Laxå,
Alf-vesta, Hessleholm, Storvik med flera; 4:de klassen: stationerna i mindre
städer, köpingar och mindre grenstationer, såsom Södertälje, Motala,
Skeninge, Arvika, Pålsboda, Moholm, Säfsjö, Långsele med flera; 5:te klassen:
alla öfriga stationer af sådan omfattning, att de ansetts böra förestås af
tjänstemän, såsom Tumba, Boxholm, Moheda, Ousby med flera.
Till de trenne klasserna 6—8 skulle hänföras alla sådana stationer, vid
hvilka befälet lämpligen kan utöfvas af stationsmästare, däraf klassen 6
komme att bestå af de mest betydande bland dessa stationer, exempelvis
Väring, Tomteboda, Järfva, Skåre med flera; klassen 7 af stationer, som i
afseende på sin betydelse komma dessa närmast, såsom ölme, Bankeryd
med flera; samt klassen 8 af de minsta stationerna, såsom Rönninge,
Odens-berg, Torp med flera.
1893 års löneregleringskommitté biträdde förslaget med den ändring
att stationsmästarestationerna hemställdes skola indelas i allenast två
klasser. Hvad stationsinspektorsstationerna beträffade ansåg kommittén, att
då större växlingar icke skäligen kunde förekomma i antalet inom de tre
högsta klasserna, detta borde fastställas af riksdagen.
I sitt utlåtande den 30 januari 1896 angående kommitténs
Iönereglerings-förslag vidhöll styrelsen visserligen sin uppfattning om lämpligheten att
indela stationsmästarestationerna i tre klasser, men anslöt sig i öfrigt till
kommitténs förslag, och Kungl. Maj:ts proposition till 1897 års riksdag
grundade sig i denna del på kommitténs förslag, hvilket ock af riksdagen
biträddes.
En af förutsättningarna för denna reglering var att det skulle tillkomma
järnvägsstyrelsen att bestämma, till hvilka klasser de olika stationerna
skulle hänföras, och att alltså i fråga om de tre högsta klasserna Kungl.
Maj:t och riksdagen samt, hvad de öfriga klasserna angår, Kungl. Maj:t
hade att bestämma allenast det antal arfvoden, som skulle tilldelas
stations-föreståndarna.
I samband med 1897 års lönereglering förändrades däijamte de
befattningar, som å hufvudstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö
innehades af de — bokhållare benämnda— tjänstemän, hvilka förestodo de större
expeditionerna, till underinspektörs- och expeditionsföreståndarebefattningar,
hvarjämte den samtidigt med bokhållareinstitutionen år 1886 införda
anordningen med första stationsskrifvare å såväl nämnda som öfriga större
stationer bibehölls.
Enligt hvad i afdelningen ordinarie arfvoden meddelats, hafva efter
genomförandet af 1897 års lönereglering åtskilliga ändringar med riksdagens bifall
vidtagits i fråga om antalet arfvoden till stationsinspektorer å första, andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
