Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofi icke blott i lära, utan i lefverne; den var
för dem ej endast abstrakt spekulation, utan
verklig lefnadsvishet. Också hörde man ej hos antiken
omtalas den här af själssjukdomar: melankoli,
hypokondri, hysteri, leda vid lifvet, slutande med
sjelfmord, som hemsökt den nyare tiden och är
snarare i till- än aftagande. De gamle bygde sin
lefnadsvishet på sjelfkännedom. ”Jag har funnit
det!” .... utropade Sokrates, då han på
Apollotemplet i Delfi läste öfverskriften: Känn dig sjelf.
Sannolikt kunde han ej ana, att det skulle komma
en tid, då man vinnlade sig om att lära känna
allt, utom att göra sin egen bekantskap.
Det fordras emellertid, till känslornas
förädling, att nedstiga i djupet af sin egen själ, för att
uppspåra känslo-rörelsernas grund, hvilken är ofta
en annan, än man föreställer sig. Detta
nedstigande i andens doldaste schackt, är måhända
oftare en afgrundsresa, än en himmelsfärd, hvarför
den af jemförelsevis få företages. Man anser sig
t. ex. blygsam, då man ej yfves öfver sina lysande
företräden: snille, börd, rikedom, skönhet, talanger;
eller då man till och med rodnar öfver ett förtjent
loford; men bibehåller man samma blygsamhet vid
oförtjent tadel, eller vid uppenbart förnekande af
dessa egenskaper, hvilka man tror sig äga? I annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
