Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredad vandrade emellan de åtskilliga ämnen, som
omgifva mig i menniskornas mindre och större
samfund, kände jag hjertat vidga sig vid hvarje ny
synpunkt med ett nytt och ökadt deltagande. Det
glädde mig att tillhöra den verld, jag fordom flydde.
Jag tackade himlen för den lyckan, att vara till,
och att icke vara det för mig allena. Det syntes
mig, jag vet icke hvilken godhet utbredd öfver
sjelfva bristerna i min egen belägenhet och i
menniskolifvet. Jag kände mig ingenting sakna,
ingenting befara; jag var missnöjd med ingen, icke en
gång med mig sjelf. Med ett ord, jag kände mig
i denna belägenhet så lycklig, att jag icke en gång
sörjde öfver nödvändigheten att lemna den, för att
åter intaga min post i det tunga och bullersamma
samfundslifvet. Jag lemnar åt hvem som vill, att
le både åt min lycka och min beskrifning. — Det
var utan tvifvel en ingifvelse, säger man? — Det
var förnuftets ingifvelse, genom läsningen af en god
bok.” — Författaren söker derefter ådagalägga, huru
läsning, betraktad endast såsom tidsfördrif, äger
företräde framför alla andra; huru den fägnar och
upplifvar sinnet; lemnar den angenämaste
sysselsättning utan egentligt arbete, enär den icke
fordrar den tankespänning, som alstrar trötthet, men
ej heller lemnar oss i den overksamhet, som föder
ledsnad; huru den alltid medför någon ny väckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
