Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tanken, någon angenäm rörelse i känslan; huru
man således, i den djupaste enslighet, icke saknar
det bästa af sällskapsnöjet, och äger menniskors
umgänge, utan att aggas af deras nycker; huru man
slutligen till detta umgänge kan bjuda hvem man
vill, utan att han ursäktar sig, och kan lemna
honom innan han blir tröttsam.
Om man jemför detta nöje med det, som
vanligen erbjudes af sällskapsjoller, mönstring af vår
nästa, spelbordet och dryckeslagen, så torde man
gifva författaren rätt, då han lemnar företrädet åt
det förra. Deraf följer icke, att man, såsom
verldsföraktare eller menniskohatare, bör undfly allt
sällskap, men man bör inskränka sig till det verkligt
goda, och detta är allestädes och för alla åldrar
sällsynt. Den vise söker i tid bereda sig en
tillflygt, hvarigenom han kan vara sällskapsnöjena
förutan. Äfven då man icke af läsning inhämtar
kunskaper eller lärdom, underhåller den vanan att
tänka, att fästa uppmärksamhet vid händelser,
karakterer, naturföremål, lefnadsförhållanden, med ett
ord vid allt som möter oss, och man försättes,
genom underhållandet af denna själsverksamhet, i en
sinnesstämning, hvarigenom man kan bättre njuta,
bedömma och bära lifvet.
Men det gifves oräkneliga slag af läsning. Man
plägar indela vårt slägte i förstånds- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
