Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslomenniskor. De senares antal är sannolikt
öfvervägande. Uppfostran borde lämpas derefter, men
det är hvad som icke sker. De gamle voro i detta,
som i mycket, på en lyckligare väg än vi. För
dem var, som ofvan antyddes, filosofien icke idel
abstraktion, utan lefnadsvishet: de ej blott tänkte,
utan lefde sin filosofi; de nyare blott tänka sin.
De gamles hvilade på sjelfkännedom, de nyares på
spekulation, på forskning efter tingens innersta, eviga
ursprung, det absoluta. Slutföljderna hafva då måst
blifva himmelsvidt åtskilda. Ehvad framgång den
nyare filosofien än må äga, kan den ej öfva en så
välgörande inflytelse på själens och lifvets
harmoniska utbildning, som de gamles, för hvilka den ej
blott var den högsta vishet, utan tillika, enligt
Heraklitos’ uttryck, ”ett styre under seglingen
genom lifvet,” hvaremot filosofien i våra dagar
sysselsätter sig endast med tankeformer, ett opersonligt
tanke-vara, stundom slutande med en metafysisk
nihilism. Det hörer ej hit att undersöka, huru ända
från Pythagoras, som först gaf åt vetenskapernas
vetenskap namnet filosofi, och som afsåg dermed
lika mycket karakterens harmoniska utbildning och
ädelhet, som det högsta kunskapsförvärf, denna
vetenskapernas drottning, steg för steg, kommit till
förklaringen, att vara är lika med intet[1]. Det gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
