Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej skulle uthärda plågor och döden för det rätta
och sanna, att denna känsla väckes och underhålles
genom en med förnuftet enlig lefnad, hvarigenom
man närmar sig gudarne; att de hufvuddygder, på
hvilka en sådan lefnad hvilar, äro Vishet,
Måttlighet, Rättvisa och Mandom (hvarmed, enligt Plato,
förstods den ståndaktighet, som aldrig viker från
det rätta och goda), samt att dessa dygder alstrade
själens helsa och skönhet. Så lärde Sokrates, Plato,
Aristoteles, och deras efterföljare, med en röst,
om än med skiftningar i tonen, hvarigenom själens
helsa och styrka framljöd mer hos Sokrates,
hennes skönhet och höghet mer hos Plato, och en
från all öfverdrift bevarad måtta mer hos
Aristoteles. Verkan på åsigterna af lifvet måste alltså
blifva väsendtligen olika emellan denna filosofi och
de nyares, vare sig att denna utgöres af ren
förnuftskritik; eller det högsta medvetande af sitt eget
medvetande (uttryckt i formeln jag är jag); eller
det ideella jagets oändliga tendens att åskåda sig
sjelf; eller det absoluta medvetandet, finnande sig
som subjekt-objekt, eller det högsta lifvet som ett
opersonligt tanke-vara, eller i allmänhet den till sin
högsta spets drifna abstraktionens ansträngningar
att fatta det absoluta såsom det urbegreppliga,
urväsendtliga, urfullkomliga, hvilket blott i
kontemplationen fullt objektiverar sig. Med all vördnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
