Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de nyares förvånande rikedom i tankeformernas
utbildning, i djuptänkt och bindande vetenskaplig
metod, i förståndsverktygens skärpa och i
abstraktionernas oändlighet, kan dock knappt bestridas, att
ju de gamles vishetslära varit gynsammare för
själslifvets allsidiga och harmoniska utveckling, med
deraf följande större mått af själens helsa.
Enahanda torde förhållandet blifva, om man, som de
gamle, i filosofien vill söka ett stöd under lifvets
vidrigheter, styrka att bära motgången, tröst i
olyckan och svar på de evigt återkommande frågorna:
hvad bör jag tro? hvad kan jag hoppas? Dessa
spörjsmål tillfredsställas för menniskan i allmänhet
föga af den grundligaste bevisning, att ”Jag är Jag”,
eller att man bör lyda ”den kategoriska
imperativen”, eller att det högsta är det absoluta, eller att
”Gud är på en gång Noll och Triangel”[1].
Själsstyrka och sinneslugn fostras ej af hårfina
abstraktioner, eller ens af metafysiska systemer, hvilkas
teori ej sällan visat sig i strid med den praktiska
tillämpningen, eller i hvilka tankebygnader de för
menskligheten högsta sanningar: Gud, själens
odödlighet, viljans frihet, stundom framskymta blott i
ett halfdunkel, om ej, såsom i det förra
århundradets slut, de rent af förnekas; hvaremot de gamles
filosofi var i grunden religions-filosofi, verkande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
