Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammantagna, eröfrat flera slägten, än de ägt
enskilta bekännare, och förblifvit beståndande, när
de fallit, det ena efter det andra. Mensklighetens
högsta förhoppningar måste hvila på en säkrare,
bredare grundval, än den metafysiska tankens
yttersta spets. För oss och vår tid är grunden till
själens lycksalighet och helsa ej att söka i abstrakta
systemer, eller i moraliska reglor, utan i den
renaste uppfattning af kristendomen, som innebär på
en gång den högsta Tros-, Vishets- och Dygdelära.
Kristendomen är den sanna källan för själens helsa.
Det nämdes nyss, att man plägar indela vårt
slägte i förstånds- och känslo-menniskor. Det är
klart, att filosofien främst är till för de
förstnämda, ehuru de senare tvifvelsutan skulle stärkas
mer af den kraftfulla näring, som vetenskapernas
vetenskap skänker, än af den lösa manna, efter
hvilken vanligtvis känslosamheten längtar. Hvilken
mer renande och upplyftande själsnjutning skulle
för dem väl gifvas, än läsningen af Plato?
Skalderna, att räkna från Homeros, — häfde- och
minnestecknare, att börja med Thukydides och
Plutarkos, — och så många tankens förstar från alla
tider och länder, — hvilken outöslig källa bjuda
de ej till själsodling och sinnesförfriskning? Det var
en tid, då äfven de sköna drucko ur
vishetsbrunnen, om än ingen blef så berömd som Aspasia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
