Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken Sokrates kallade sin lärarinna. Man
tillegnade dem skrifter i vetenskaperna. Ännu i
slutet af förra århundradet och i början af det
närvarande funnos i Tyskland, Frankrike och England
uppmärksamma åskådarinnor, äfven domarinnor, af
de filosofiska systemernas torneringsstrider. De mötte
derunder de stormiga tiderna med fördubblad
själskraft. Utom dem, som äro dertill af pligt
förbundna, finnes väl hos oss numera sällan ens en man,
som läser en filosofisk bok. Och när man
afräknar den tanke-öfning, som embets-åligganden och
andra oundvikliga göromål kräfva, torde i
allmänhet mängdens läsning inskränka sig till dagblad,
ströskrifter, romaner och teaterstycken. Hvilken
upphöjning i lefnads-åsigter, hvilken
karaktersspänstighet, pligtkänsla och själsfriskhet kan väl ensamt
af slik andelig spis upphämtas? ”Jag var sjuk, men
har läst mig frisk i Zimmerman,” skref en gång
Hamann till Jacobi. Af huru många bland
pressens dagliga alster kan man vänta samma
välgörande verkan? Då man eftertänker, att allt det
herrliga, som snillet sedan årtusenden skapat i olika
länder, lemnas utan allt afseende af mängden efter
afslutad, torftig skoltid, och utbytes emot löslig
daglitteratur, såsom uteslutande själaföda,
förekommer det som såge man någon öfverge
Hesperidernas trädgårdar, för att vandra under sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
