Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välsignar sjelfva motgången. Den, som knotar öfver
lifvets korthet, behöfver man blott påminna, att han
har evigheten för sig.
Vårt lif är under närvarande samhälls- och
bildnings-förhållanden för det mesta ett konstlif.
Bildningen vidgas, höjes, förfinas; men hvad man
ej vinner dervid, är själens kraft och helsa. En
hemlig längtan ut till naturen, som så ofta
uppenbarar sig hos dem, hvilka ej fullkomligen
förvandlats till sällskapsdockor, uttrycker saknaden af ett
hem, mer öfverensstämmande med vår medfödda,
oförvillade böjelse. Också vilja barn helst ut till
landet, och tyckas äga en aning af skaldens ord, att
— — ”det var här, Försynen menskan ställt;
Här var dess hjerta rent, och hennes tillstånd sällt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
