Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och flod. Cuvier och andra anse, att en lefvande
menniskokropp intet ögonblick är densamma, eller
af enahanda beskaffenhet[1]. Sjelfva benredningen
förnyas oupphörligt, ehuru vi ej märka något deraf.
Hvarje punkt i vår varelse är oafbrutet lif. Vid
öfvergången till ålderdomen sker en förändring,
hvarför fysiologerna skilt emellan vires in actu och
vires in posse, de förra ungdomens, de senare
ålderdomens[2]. Dessa beteckna en minskning i
krafttillgången, hvilken utgör ålderdomens kännemärke,
och som tillsäger oss, att om man också kan göra
större kraft-uppoffringar, bör man icke tillåta sig dem.
För att bevara ålderdomens helsa, fordras att
veta vara gammal och lämpa sig derefter:
Qui n’a pas l’esprit de son âge,
De son âge a tous les malheurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
