Note:
Axel Ljunggren is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Guds sinne, och vi veta ju, hur oändligt långmodig
och barmhärtig vår dyrbare Frälsare är, med vilken
kärlek Han söker de ogudaktiga människorna och
huru fördragsam Han trots allt är gentemot
gensträ-viga Guds barn.
Alltså, vilja vi av hela vårt hjärta tjäna Gud och
bliva Honom lika, så låt oss utlämna vårt egenliv,
för att gudslivet skall komma helt till sin rätt hos oss I
Ett par sångverser äro ständigt levande och
dyrbara för mitt hjärta:
»Den som Han till ära vill upphöja
måste grundligt förödmjukas först;
den sig måste allra djupast böja,
som uti Hans rike skall bli störst.
Herren sina mest förtrogna vänner
härliggjorde genom bitter nöd;
den som djupast Jesu kärlek känner
mest har smakat egna jagets död.
Ty, då varje jordisk fröjd försvinner,
blomstrar hjärtats glädje uti Gud;
när förhoppningarnas gröda brinner,
hjärtat slår de bästa böneljud.
I den ödesdigra natten mången
skrivit känslans sköna poesi,
och så innerligt ljöd morgonsången,
då ett prövat hjärta slog däri.»
Ja, i sanning, de som sett de egna planernas och
förhoppningarnas gröda brinna upp, på det att Guds
planer skulle gå i verkställighet, de ha också funnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
