Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Ej långt från Nötesunds färjestad fans för
fyrtio år tillbaka en krog, som lrade sina mesta
kunder bland skärgårdsfolket, som reste till ocli
från Uddevalla. Det var en lördagseftermiddag,
och båt efter båt passerade på väg söderut. En
ocli annan kom väl lyckligt förbi, men de fleste
kunde omöjligt motstå frestelsen att ”titta in ett
grand”; blott en enda ”liten pinne” skulle det
bli; han behöfdes nog, då man kom ut i
skärbandet, der nordan låg på; så der resonerade man,
ehuru samvetet gjorde allvarliga invändningar
mot att lägga dagens lilla förtjenst på ”Krypin” i
stället för att hafva med sig den till hustru och
barn, som sutto hemma och storsvälte.
Krogstugan hade sålunda blifvit full af folk; man kunde ej
se handen ifrån sig för tobaksrök och ej höra
sin egen röst för skrål och svordomar.
”Drick, I piltar, ja’ bju’r”, hördes en skroflig
stämma längst fram i rummet. ”Ja: kan lika
gerna supa upp styfra som kasta dem i halsen
på den förbannade tångsätrarn; ja’ har väl lite"
rolft, mä dä varar ändå, å så gör ja’ Månsson,
den skinnaEn, förtret... Se så, sup nu,
hvare-veli’ *) styfver ska gå åt. Skål!” — Trenne
blec-kor **) stötte härvid emot hvarandra, och man
drack i botten.
*) Hvarenda.
**) Jumfrumått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
