Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Växternas näring - De gröna växterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS NÄRING 7T
det sålunda inalles 13 olika ämnen, som voro för växten
nödvändiga. Nu kunde det emellertid hända, att ehuru
dessa ämnen alltjämt förefunnos, och de sålunda alla
måste anses av en viss betydelse för växten, de likväl
icke alla voro bestämmande för växtens existens. För att
undersöka detta anställdes kulturförsök. Genom att låta
frön gro i vatten, där föreningar av dessa ämnen funnos
lösta, och genom att systematiskt ur lösningen utesluta
vissa ämnen, vanns slutligen såsom resultat: för alla växter
absolut nödvändiga näringsämnen äro följande: kol, syre,
väte och kväåve samt svavel, fosfor, kalium, magnesium
och kalk; samt för de gröna växterna järn. đ
Detta sista ämne förekommer i ytterligt ringa mängd,
men är icke desto mindre av den allra största betydelse,
då utan detta det gröna växtämnet eller klorofyllet ej kan
bildas, vilket spelar den väsentligaste roll vid växtens
näringsberedande. Vi kunna sålunda från denna synpunkt
redan nu indela växterna i två avdelningar:
gröna eller klorofyllförande växter, och
växter som sakna klorofyll. Dessa senare utgöras
nästan uteslutande av svampar.
De gröna växterna. Bland de gröna växterna
finnas som bekant många, vilka leva i vatten och till alla
sina delar omspolas av detta. Hit hör, på få undantag
när, den stora avdelning av växtriket, som vi känna under
namnet alger; men även flera högre växter, vilka alldeles
nedsänkta endast höja sina blommor över vattenytan. Dessa
äga förmågan att ur vattnet genom hela sin yta upptaga
sin näring. Vända vi oss åter till dem, vilka vi bäst
känna från vår dagliga erfarenhet, de således, som bilda
våra ängar och skogar, våra betesmarker och åkrar, med
ett ord våra vanliga örter, träd och buskar, så äger hos
dem ett annat förhållande rum. Hos alla återfinna vi mer
eller mindre tydligt utbildade de organ vi kalla rot, stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
