Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Växternas näring - Om svamparna i allmänhet - Slemsvampar - Klyvsvampar - Egentliga svampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 SÄDESSLAGENS SJUKDOMAR
och utsläppa en kilformad naken kropp med cilie, som
kan röra sig och smitta friska rötter.
Klyvsvamparna eller bakterierna uppträda i de mest
varierande former och det är ingalunda lätt att att
karaktärisera dem. De tillhöra de minsta organismerna, i
allmänhet till storleken hållande sig omkring en tusendels
mm. i längd, och föröka sig så gott som uteslutande genom
klyvning. Som bekant ha under de sista årtiondena många
framstående forskare uteslutande sysselsatt sig med studiet
av denna grupp, och man har konstaterat, att de flesta
smittosamma sjukdomar orsakas av bakterier. Så t. ex.
lungsot, mjältbrand, kolera, många andra att förtiga. Dessa
bakterier äro sålunda parasiter. Bakterier, som framkalla
växtsjukdomar, finnas också. Såsom ett sådant exempel
må nämnas smörsyrebakterien, som anfaller potatisknölarna.
Den kan icke intränga genom det förkorkade lager, som
omger en frisk potatis, men varje den minsta rispa blir
en välkommen anfallspunkt. Då bakterien är en sådan,
som ej kan upptaga luftens fria syre, förorsakar den stor
skada genom att skaffa sig detta från potatisens
stärkelsekorn, som den sönderfräter, så att potatisen blir
fullständigt förstörd.
De egentliga svamparnas (Eumycetes) förnämsta
karaktär ligger i deras byggnad; de äro nämligen uppbyggda
av långa cylindriska, trådformiga celler, s. k. hyfer.
Undantag eller övergångar till andra cellformer finnas dock. Så
äro de enklaste encelliga, och denna enda cell är hos många
av en föga komplicerad form, ofta rundad eller avlång,
och alla cellens delar äro då i ungefär lika grad lämpade
för olika funktioner eller uppgifter. Hela cellens yta
upptager näring; hela dess inre mottager denna, liksom ock
detta understundom helt och hållet övergår till
förökningsorgan. En ringa arbetsfördelning finnes ju redun här
genomförd; hos andra är denna emellertid betydligt längre
framskriden. För de olika förrättningarna utbildas olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
