| 61 |
Må ett folk förutan ära,
Med förakt i sina fjät,
Nesligt gå att offer bära
Åt en hand som kufvat det!
Er vår broderliga hälsning
Hjeltar! som, med ädel harm,
Till det tryckta Sveas frälsning
Lyft en rättvist väpnad arm!
RECITATIF.
Af kriget blodadt, af dess Furier härjadt
Sin klagan fosterbygden fåfängt höjde:
Dess hamnar vimlade ej mer af segel,
Och Handel, Konster, Slöjder lågo döde.
Ur odlarns armar rycktes enda sonen
Och Kämpen, obestämda planers offer,
Förgäfves föll att skydda moderlandet.
Medborgarns rätt var trotsad eller gäckad
Och sanningen var tystad af förtrycket. --
J svuren räddningen -- och våldet flydde?
När med sjelfbestånd i friden,
Under egna lagars skygd,
Sverge hvilar efter striden
| 62 |
På sin ära och sin dygd.
Skall den skörd som kröner fälten,
Skall vår flaggas fria gång,
Skall vår sällhet tacka hjelten
Skönare än Skaldens sång.
Men om ock en okänd fara
Hotar detta Fosterland,
Svärjom att dess lugn bevara
Genom vårt föreningsband!
Må vår frihet, lik vår ära,
Blifva folkens undran värd,
Och må fienderna lära
Svenskars mod af Svenskars Svärd!
[1] Dessa Verser blefvo sjungne vid en fest på Börsen.
