Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
berg höjde sig allvarligt mot den himmel, från hyil-
ken menniskorna hade förjagat de gamla gudarna:
I vår skoltid kallade vi klassikerna de ”torra"”;
de klassiska öarna visa sig ännu mera torra, dock
det är med de flesta af dessa som med dessa för-
fattare: man måste intränga uti dem, och då se vi
vinrankorna slingra sina saftiga grenar öfver de sol-
beglänsta dalarna, då se vi antikens minnen så-
som storartade tankar i skaldernas verk. Sköna
qvinnor helsa oss, och skönhetens helsning är så-
som melodier ur våra käraste sånger.
Skeppet styrdes hän mot en ganska liten ö,
på hvilken stod ett hvitt, smärt fyrtorn, och då vi
kommo det förbi, öppnade sig för oss Syras hamn.
Böjd som en hästsko omkring bugten, låg der en
stad med hvita, glänsande hus, liksom om det varit
ett läger af tält på den gråa bergsidan. Det var
ett litet lifligt Neapel; biskopens slott, bäruppe högt
på berget, återkallade i milt minne Sanct Elmo.
Jag hade tänkt mig alla Grekiska städer blott såsom
ruiner och lerhyddor, men staden på Syra visade sig
treflig och inbjudande.
En hel skara Grekiska båtar rodde ut till oss,
och fast de lågo i läom vårt skepp, stötte de dock
hvart ögonblick tillsamman, ty sjön gick högt. Jag
lät kasta ned mina saker i en af de närmaste och
sprang sjelf efter; från ångfartyget ljöd ett lef väl!
till mig från vännerna, dem jag i hast hade vun-
7 - |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
