Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
från violett till svartblått. Nu sjönk solen, signal-
skottet ljöd, flaggan sjönk, — hvilken ensamhet!
intet träd, ingen buske var synlig! Hvilken stillhet
mellan dessa berg, hvilket lugn låg ej öfver den
vidsträckta slätten, och huru genomskinlig var ej
denna luft. Jupiter tindrade allaredan oändligt högt
deruppe, Carlvagnen syntes ännu längre bort, men
alltefter som jag betraktade den, rullade den med
nalten närmare; stjernorna tittade fram alltmer och
mer, som om det oändliga rummet skolat uppfyllas
med eldkulor, som om den blåa grunden skolat
bortträngas af ett strålande ljus. Stjernorna skim-
rade i luften; de strålade i vattnet med ädelstenens
blixtrande glans. Från Pireus ljöd matrosernas
sång; ett bloss var upptändt på stranden; utanföre
husen gick folk med ljus i bänderna. Blott en en-
da gång hördes en åra plaska i vattnet, då en båt
rodde oss förbi; annars var allt så stilla; sjelfva
hafsmåsarna, som skriande flaxat omkring oss, ha-
de nu gått till hvila.
Hvilken Guds kyrka med grafvar, monumenter
och stora minnen! Aftonens frid var den skönaste
själamessa öfver de döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
