Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi talade om Greklands / nöd, om män, till hvilka
man kunde hafva förtroende; hvarje tanke i vår
själ låg klar för oss begge; då fattade jag hans hand:
» — Ett ännu skall du veta! ett, som intill
denna stund endast Gud och jag vet, hela min själ
är kärlek! det är en kärlek, starkare än den till
min mor och till dig — —!”
”Och hvilken älskar du?” frågade Aphtanides,
och hans kinder färgades af en stark rodnad.’
”Jag älskar Anastasia!” sade jag, — och hans
hand darrade i min, han blef blek som ett lik; jag
såg det, och insåg hvarföre! jag tror, att också min
hand skälfde” jag lutade mig mot honom, kysste
hans panna och hviskade: ”jag har aldrig sagt hen-
ne det! bon älskar måhända icke mig! — Broder!
kom ihåg, alt jag har sett henne dagligen, hon har
vuxit upp vid min sida, vuxit in i min själl”
”Och din skall hon blifva!” sade han, ”din!
— jag kan icke dölja för dig och vill det icke hel-
ler: jag älskar henne också! — men i morgon be-
gilfver jag mig bort! vi se hvarandra åter om ett
år, då ären J gifta, icke sannt! — Jag har några
penningar, de äro dinal Du skall emottaga dem!
Stilla vandrade vi öfver fjellet; det var sent på al-
tonen, då vi stodo vid min moders hydda.”
”Anastasia höll lampan emot oss, då vi trädde
in; min moder var der icke. Anastasia såg för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
