Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA EKARNA. 99
Han hade arbetat oeh sträfvat för att en dag trampa
egen mark, och nu hade han fått sin egen torfva
i vigd jord, den hon aldrig ens skulle få beträda.
Ack, hvarför hade han ej velat nöja sig med den
lott, som var dem båda anvisad i lifvet, de ringes
lott; hvarför hade han ej nöjt sig med ett torp
här hemma; när då än hans timme slagit, hade
de dock tillsammans haft en lycklig tid, och äfven
den kortaste tid af sällhet kan aldrig uppvägas
ens af ett helt Iifs bitter saknad, men däremot
att för alltid vara skild från den man älskar utan
att ega minnet af en enda dags sällhet, det är
den bittraste sorg i lifvet, näst den att älska utan
gensvar; dock detta var ej hennes lott, ty hon
visste, att han hållit henne kär och denna tanke
skulle likt en sista solstråle lysa henne intill hennes
lefnads afton.
Det hade blifvit afton, men ännu satt Anna
med brefvet framför sig, då fadern hemkom.
»Hur är det fatt, barn, hva’ sitter du och
bleger på?»
»Det har kommit bref från Amerika,» svarade
Anna med dof röst.
»Nå?»
»Det är till er, far. »
»Till mig, nå, så tag hit då.»
Han gick fram till den gamla chiffoniern, öpp-
nade klaffen och framtog sina glasögon, satte dem
på näsan och slog sig därefter ned vid bordet,
tog sin fällknif och öppnade därmed brefvet med
den långsamhet och försiktighet, som tyder på ovana
vid en dylik viktig förrättning; därpå började han
helt långsamt läsa brefvet, under det hans ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
