Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant. Ögonen, som relativt till liufvudets
storlek aro mindre än Björknans, hafva ögonringens
diameter obetydligt langre än den nyssnämnde,
eller lika med i af liufvudets längd. I afseende
på läget understiger nedre kanten’ af orbitan
den räta linea, som drages frän öfre käkens spets
till midten af stjertfenan, ocli bakre kanten af
ögonringen infaller pä midten af hufvudet.
Näsborrarna , som till formen hull ocli hållet likna
Björknans, ligga hos Braxen ännu närmare ögal,
så att afståndel från nosens spets till näsborrarne
är 3 gånger längre än det frän desamma till
ögat. Gälarna, gällocken samt gälhinnan, och
dess strålar, likna fullkomligt Björknans.
Svalg-benen hafva en rad tänder livardera; dessas
antal uppgå allLid till 5 i hvardera benet; de äro
korta, hoptryckta, i spetsen snedt afskurna, med
urhålkade tugijytor. De stora, (int refllade fjellen,
som beläcka kroppen, äro mera breda än länga,
spåulagda i ordentliga rader, samt i främre
kanten sliita och afruudade. Sidolinien ligger sänkt,
mycket närmare buken än ryggen, och har 50—
54 fjell. Ofvan om denna linea ligga 12 större
fjellrader och en mindre vid rygglenans rot;
under den 6 till bukfenorna. Läget af anus lika
med del hos Björknun. Ryggfenan börjar på
spetsen af den vinkel, som bildas af rygglinicn och
har sitt läge nästan midt öfver afståndet mellan
buk- och analfenorna; börjar framom midten af
detta afslånd och slutar öfver början af
analfe-nan; höjden framtill svarar emot basens dubbla
längd; öfre randen snedl afskuren, så att fenans
liöjd framtill är mer än 3 gånger större än
baktill; den består af 12 strålar, af hvilka de
3 främre hela. Af dessa är den främsta en
mycket liten tagg, som olia förbises; de öfriga 9 i
spetsen delade. Bröstfenorna räcka med
spetsarna till bukfenornas rötter och hafva It!
strålar; den forsla stark och hel. Bukfenorna i
spetsen snedl afrundade, räcka med spetsarna nästan
till anus; strålarna 9, den främsta stark och
hel. de öfriga i spelsen greniga. Anallenan lång,
upptager något mer än j af afståndel mellan
anus ocli stjertfenan, är snedt afskuren och i
afskärniugen iusänkt, liar 25—29 strålar, de 3
första hela och den första så liten att den ofta
icke upptäckes, åtminstone på yngre exemplar.
Den mycket klufna stjertfenan liar 19 delade
strålar, utom de smärre på sidorna, och den
nedre loben längre an den öfre.
Färgen, som mycket förändrar sig efler
fiskens ålder och det vallen i hvilket han
lef-ver, är hos de äldre och fetare, mörkare än hos
yngre och magrare. Ilos en fullväxt fet Braxen
är hufvudet ofvan och ryggen gul akligl gråa,
med en underliggande messingglans, som tydligt
synes pä sidorna, hvilka äro ljusare och blifva
mera gula mot buken, som är mer och mindre
hvitgul. Gällocken och kinderna gulaktigt hvita
med messingglans; läpparna hvila. Under
lektiden hafva fjellen hvitaktiga knölar. Alla
fenorna äro svartgrå; bröst- och bukfenorna med
ljusare, nästan hvita rötter, hvilka, liksom
buken, rodnar då fisken är död. Ögonringen gul,
beströdd med ytterst fina mörka punkter, har
en ännu starkare gul ring närmast pupillen.
De inre delarna likna fullkomligt dem hos
dess samsläglingar.
Braxen träffas mer onli mindre allmänt i
de flesta af Europas större sjiiar, der vattnet är
klart och der åtminstone några långgrunda,
gräs-beväxla stränder finnas. Han uppehåller sig
äfven i sådana större strömmar, livarest
strömdraget icke är allt för starkt. 1 vatten af dylik
beskaffenhet finnes deu äfven inom Skandinavien
från Skånes yttersta gräns i söder till
Haparanda. Ehuru den icke uppnår samma storlek i
salt vatten, finnes den likväl i Östersjöns inre
skärgård. I Norrige förekommer den talrikast
i östliga delen af landet. De ställen den
företrädesvis väljer lill upphållsort, är klart och
måttligt djupt vatten, med gräsbotten,
isynnerhet der del så kallade Braxengräset (IsoeLes
la-custris Lin.) växer, hvilket han, lik svinet,
upp-rotar från boltncn och, som derefler flytande
på vattenytan, är ett tecken för fiskaren till
fiskens uppehållsort. Ehuru han, under
sommaren, uppehåller sig på måttligt djupt vallen, gå
de äldre likväl aldrig lill stränderna, utom
under lektiden. Det är endast smärre individer,
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
