Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först nystas i så kulladc hålnystan, alldeles på
lika sätt, som repslagare nvsta segelgarn.
Nyst-ningen sker på pinne, och ilen iindan, med
hvilken nystningeii börjar, knytes om ändan på
pinnen, så all man kan få rält på den, sedan
nystanet är färdigt. Sedan fiskaren insamlat
alla de iorutnämde redskaper i båten, sätter
han sig på vänstra sidan i densamma, och
roddaren på sitt ställe vid årorna. KefnjsLanet
lägges i ett embar eller bytta, som ställes
framför fiskaren på vänstra sidan, och så väl
krokar som tafsar läggas på elt bräde, som iir
lagdt tvärt öfver ökstocken framför fiskaren.
Sumpen, i hvilket betel förvaras, om den icke
är inrättad i bakändan af båten, ulan
medfö-res lös, bör ligga på vänstra sidan om
ökstocken eller båten och tält utmed sidan, på det
fiskaren må kunna, antingen med blotta
vänstra handen, eller med en mycken lilcn för
detta ändamål inrättad håf, efter beliof derulur
upptaga betesfisken. Vigast iir, alt hafva ett
embar till hälften fyldt med friskt vatten,
hvaruti betesfisken efter hand, 20—30 i sänder,
insläppas. Embaret sliilles vid fiskarens
vänstra siila. När allt är på delta sätt lagdt på sitt
ställe, börjar utläggningen. Fiskaren binder i
den ändan af refven, med hvilken nystningen
började, en sten, något större än en
knyt-näfve; denne sten kastas antingen i
strandkanten på en punkt, der man kan återfinna
honom, eller ock bindes tillika mcil refven elt
sänksnöre vid densamma, som har en på
andra ändan vidbunden Vette. Sedan roddaren
hunnit ett stycke ut ifrån stranden, ulkastas
stenen, och då han hunnit så långt ut, att han
kommit öfver bränten (stället der brådjupet
börjar), bör första kroken utkastas. Fiskaren
tager då en af tafsarne, binder deu ändan af
tafsen, på hvilken knuten är, med en lycka vid
refven; tager sedan kroken i högra och
beles-fisken ur embaret eller sumpen med vänstra
handen, insticker ilen ändan af messingstafsen,
på hvilken öglan är, i munnen på betesfisken
och Iräder den genom buken till analöppningen
(nafveln) der messingstafsen uttages och fram-
drages så långt, att kroken konnner att sitta i
en af betesfiskens’ munngipor (Pl. B, lig. 14 c);
derpå trädes den iindan af trädtafsen, på
hvilken ingen knut är, genom öglan på
messingstafsen och fästes vid den med lyck-knut,
hvarefter fisken med krok ocli tals kastas i sjön.
Fiskaren bör noga känna längden på
trådtaf-sarne; om dessa äro t. ex. 6 alnar länga, Jjör
afståndet mellan dem på refven vara öfver 12
alnar, ty eljest skulle betesfiskarna hinna ihop
och trasslas. Afståndet finner fiskaren på det
sättcl, att han under utläggningen, då han
repar refven af nystanet, mäter den med
famnen. På beskrifne sätt lbrtfares lill slutet af
refven, der en sänks ten, något mindre iin den,
som lades i stranden eller fastades vid början
af refven, knytes tillika med elt sänksnöre’, så
långt att det räcker frän bottnen lill
vattenytan, der en Vette bindes vid detsamma.
Detta är det äldsta, men ock det ovigaste sättet,
alt utlägga långref, och nästan omöjligt att
verkställa under liårdt väiler, så framt ieke så väl
fiskaren sjelf, som roddaren dervid äro mycket
vana. Biiltrc iir, att för detta fisksätl förkasta
all sort krok med stela messingstråds-tafsar och
endast begagna dem för stångkrok, och i stället
nyttja för Gädda vid kroken korta och fina
silfverbasar, fästade vid vanliga trådtafsar.
Detta lättar besväret vid utläggningen och gör atl
betes-fisken lefver längre. Sker utläggningen
med tafsar af sistnämde beskaffenhet eller mod
sådan krok, som har endast trådtafs, undviker
fiskaren alt knyta trådlafsen vid
messingstråds-tafsen, som är svårt utan lång vana,
hinder-ligt ocli tidsödande. Likaså är det besvärligt
och fordrar läng vana om det skall gå fort, att
utlägga refven af nystan och under
utläggningen knyta tafsarne vid refven. Man har
der-före uppfunnit följande mycket lätta och
be-qväma siitt, hvilket verkställes således. Innan
fiskaren begifver sig ut till sjös, upplägges
refven i en fyrkantig låda (Pl. B, fig. 10) på det
siiLtct, alt han af ilen nystade refven lörst
in-liankar i lådan 6 å 8 famnar, derefter bindes
en krok med tafsen vid refven och lägges i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
