Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tal vid arbetarkommunens demonstration för freden i Göteborg den 19 juni 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som från ömse sidor slitits allt tunnare — nu brustit.
Denna smärta kom mig att skyndsamt bege mig till
båten, med hvilken jag samma afton skulle fara hem.
Ty längtan var stark att just nu stå på svensk botten,
höra svenskt språk, se Sveriges färger. Men när jag
stod där, när jag ånyo hörde och såg detta, uppstod
midt i smärtan en stor lyckokänsla, uppstod ur
vissheten: att Sverige genom det skedda ej mist en tum
af sin mark, ej ett ord af sitt språk, ej en flik af sin
fana; intet af sina minnen, intet af sin lag och intet af
sin frihet. Mitt folk hade således heller intet mist af
sin makt, sin rätt och sin ära: att finna och följa sin
egen utvecklingsväg, att bo och bygga på sin egen
grund, att forma och förverkliga sina egna ideal!
Hvad det nu för oss gäller, det är att med all vår
makt häfda denna rätt och vinna denna ära.
Hvarhelst en svensk kvinnas stämma i detta ämne
höjes, må den betona just detta! Då skola kvinnorna
bidraga att värna de enda verkliga värden, vår halfös
båda folk genom det nu skedda skulle kunna förlora,
nämligen freden och den fria samverkan med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
